Jag har avsiktligt inte skrivit något om oroligheterna i Iran. Jag tycker att revolter och uppror är komplicerade processer, som inte självklart leder till något bättre. Vi minns franska revolutionen, som en språngbräda för en friare värld, men kortsiktigt gav den upphov till Robespierres skräckvälde och Napoleons kejsardöme.
Ryska revolutionen 1917 kapades av Lenin, som återvände från Schweiz. Och revolten i Iran 1979 kapades tillika av en återvändare från Schweiz, Ayatollah Khomeini. Och studenterna som startade upproret hamnade i fängelse.
Det blir sällan som man vill, andra krafter tar över. Som enskild individ är det svårt att få en överblick, kanske går man andras ärenden utan att veta om det? Folkhopen består av många viljor, och man följer den som ropar högst.
Det är svårt att se vart revolten böljar, men jag hoppas att iranierna får sin frihet, att demokrati införs, att detta fantastiska land öppnas upp, och blir en del av världen.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, revolt, revolution, Iran, demokrati
