Turkiet har köpt och mottagit ryska S-400-robotar, och tillåts därför inte att införskaffa amerikanska stridsflygplan av typen F-35. Att handla vapen av den förmodade fienden är definitivt ett steg i fel riktning, och Turkiets NATO-samarbete kan på sikt krackelera. Erdogan & Co har därutöver inte en fläckfri relation med Ryssland heller, då man för några år sedan sköt ner ett ryskt stridsflygplan kring Syrien med efterföljande diplomatisk kris.
Turkiet vill uppenbarligen gå sin egen väg, genom att köpa och överföra vapenteknik från valfritt land, så kan de bli mer oberoende. Detta kan givetvis tolkas som att de vill skapa ett eget stormaktsblock. Paralleller görs givetvis med Ottomanska riket, som länge var en suverän stormakt i Sydöstra Europa, Mellanöstern och Nordafrika,
Frågan är om de kan skaffa sig allierade i regionen? Iran och Saudiarabien har själva stormaktsambitioner. Relationerna och de historiska kopplingarna till de övriga länderna är inte heller oproblematiska. Bäst samarbete har de med andra turkfolk, som till exempel Kazakhstan, Azerbadjan, Uzbekistan etc. Tillsammans formar de en Centralasiatisk grupp, med total 143 miljoner invånare, vilket är nästan lika många som Rysslands befolkning.
Redan idag har dessa länder en god relation, både vad gäller handel och politiska spörsmål, men det vore ändå inte en barnlek att ena länderna, särskilt Uzbekistan som även betraktar Ryssland som en allierad. Och givetvis har Putin intressen i regionen.
Turkiets avståndstagande från NATO kommer även att påverka Östra Medelhavet, Grekland, Cypern, Israel och länderna däromkring. Att man för några år sedan gjort gasfyndigheter i regionen ger ännu en dimension åt situationen.
Grekland och Israel har goda relationer med USA och NATO. Cypern är inte med i samarbetet, men har sedan kolonialtiden engelska militärbaser på ön, och relationerna med USA har förbättrats avsevärt. Om ärkefienden Turkiet lämnade NATO skulle frågan om medlemskap hamna i nytt ljus.
Frågan är om Turkiets avståndstagande från USA och NATO är en allmänt accepterad linje i de bredare turkiska folklagren? Eller är det ett alltmer desperat tilltag av ledaren Erdogan, vars land hamnat i ekonomisk kris och utsatt utrikespolitiskt läge?
Väst har valt att stödja kurderna i regionen, vilka villigt hjälpte till med att oskadliggöra IS-terroristerna, samt återuppbyggnaden av Irak. Kurdernas krav på ett eget land skulle kunna splittra det turkiska statsbygget, ty de utgör den största minoriteten i landet. Ottomanska riket var multietniskt med en turkisk överhöghet, och befolkningen som till stor del bestod av utländska vasaller: greker, sydslaver, armenier, judar, araber, kurder etc etc. Rädslan för splittring är alltid närvarande hos den turkiska ledningen, både idag och igår. Och med Erdogan vid makten så kommer Turkiet förmodligen fortsätta vandra sin egen väg.