Ett antal stora företag med Unilever och Coca Cola i spetsen kräver censur av sociala medier som Facebook, men även Youtube. De vill inte att deras annonser ska synas i samband med hat eller rasistiskt innehåll.
Det här tilltaget borde få den vakne mediekonsumenten att börja fundera, ty vem ska egentligen bestämma vad som är hat eller rasistiskt innehåll?
Är det tillåtet att skämta om exempelvis svarta? Är det tillåtet att diskutera skillnader mellan olika folkgrupper? Är det tillåtet att diskutera intelligenskvoten hos olika grupper? Är det tillåtet att diskutera känsliga ämnen överhuvudtaget? I dagens darriga debattläge finns det en risk att väldigt mycket sorteras under begreppet rasism, beroende på att vissa grupper vill censurera sina meningsmotståndare. Det har länge varit ett effektivt sätt att få tyst på sin motdebattör.
Det finns ju en del satir-, politiska- och filosofikanaler som går ganska långt. Och det är väl just meningen med politik, satir och filosofi? Särskilt filosofi, där ska man väl egentligen få diskutera vad som helst, även sånt som av vissa uppfattas som rasistiskt?
Det fria ordet har ju länge utgjort fundamentet för vårt framgångsrika västerländska samhälle. Och i USA finns det väldigt få begränsningar av yttrandefriheten i grundlagen. Tanken är att allt ska få diskuteras, och att det är bättre att även kontroversiella frågor kommer upp till ytan, än att de stannar nere i bottenslammet, osynliga, bidandes sin tid.
Så, varför kräver då storföretagen censur, och att man tar bort visst innehåll?
Mycket handlar om raskravallerna, ledda av organisationen Black Lifes Matter (BLM), där vita närmast utpressas till att bejaka deras verksamhet, annars blir de uthängda som just rasister. BLM är en marxistisk organisation, vars medlemmar stundtals beter sig föraktfullt mota vita. Somliga skulle kalla BLM för rasistiskt, eftersom de håller sin egen ras före andra, och kämpar mot andra raser.
Att i den här röran av åsikter ta ställning för BLM är inte särskilt genomtänkt. Och därutöver kräva att sociala mediekanaler rensar bort saker som BLM upprörs över, det är snudd på ondska. Det finns kreatörer som lagt upp tusentals videofilmer, mängder med intressanta debatter och samtal som bara försvinner. Som ett gigantiskt digitalt bokbål. Och allt detta sker i godhetens tecken.
Det är beklagligt att det fria näringslivet kräver censur. Tilltaget stödjer socialisternas tes om att storföretagen bör regleras och att kapitalismen kan bli otyglad och farlig. Problemet är, som jag varit inne på tidigare, när vissa företag blir väldigt stora och får närmast statslika befogenheter.
Och ni som undrar hur ondskan kan ta makten över världen, ta ett titt ut genom fönstret.
