I Sverige är grundskolan obligatorisk, detta beslut har tagit mot bakgrund av att samhället blir alltmer komplext – vi har helt enkelt inte råd med outbildade medborgare. För att kunna bidra till samhällets fortlevnad krävs vissa baskunskaper. Utan dessa grundläggande färdigheter kan man svårligen rösta, deklarera inkomst, förstå nyheter eller begripa samhällets strukturer.
Det har alltid funnit föräldrar som krävt undantag för sina barn, att de inte ska delta i sexualundervisning, biologins evolutionslära, religionsundervisning, idrott etc. Och dispens från det obligatoriska har tillåtits; staten och politikerna vill inte uppfattas som rigida. Samma typ utav dispens skulle förmodligen vara omöjligt vad gäller skatter och avgifter. Men just skola och utbildning anses representera mjuka värden, här är politikerna villiga att kompromissa.
Detta är en svår fråga. Att tvinga barn till skolan är ett slags begränsning av den personliga friheten. Tvånget ses emellertid av de allra flesta som en rättighet, något positivt. Att tvinga barnen att delta i ALL undervisning bygger egentligen på samma premisser.
Ponera att jag som förälder väljer bort allt som anses kontroversiellt, biologi, religion, sexualunderisning, idrott etc – kommer mina barn att kunna leva upp till idén om den tänkande, självständiga, bildade människan? Eller nyttjar jag blott min auktoritet som förälder att begränsa mina barns utvecklingsmöjligheter? Om jag är av en annan åsikt än den gängse kan jag ju förklara det för mina barn. Eller är det så att vissa tankar är så kontroversiella att jag då hellre förbjuder barnen att gå till skolan överhuvudtaget?
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, skola, skolan, undervisning, utbildning, skolplikt, sexualundervisning
