Skitjobben ska rädda Sverige!


Både borgarna och vänstern är eniga om att det är de s k ”skitjobben” som ska rädda Sverige. Inom vänsterrörelsen är det snarare regel än undantag att i valtider lova fler jobb inom den offentliga sektorn. Vänsterpartiet lovade 200,000 nya jobb; socialdemokraterna glömde att lova i år, men brukar annars också erbjuda dylikt. Är det då läkare och gymnasielärare som ska anställas i tusental? Knappast. Det handlar snarare om att hitta folk som kan byta blöjor på åldringar eller rulla runt patienter i oändliga sjukhuskorridorer. Enkla jobb, utan krav på högre utbildning.

Alliansens förslag om avdragsgilla hushållstjänster går ut på ungefär samma sak, med den skillnaden att man inte jobbar i det offentliga, utan hemma hos någon. Byta blöjor på småttingar, istället för åldringar. Förslaget är smart med tanke på att det inte belastar skattebetalarna lika mycket, utan blott den enskildes plånbok. För övrigt handlar det om samma sak, enkla jobb, som inte kräver universitetsutbildning.

Det svider fruktansvärt att befatta sig med dylika arbetsuppgifter i ett land där alla ska förverkliga sig själva, där väldigt många drömmer om att bli reklamskapare, regissörer och tv-profiler. Hellre a-kassa än långvården, och vem vill åka ut till Danderyd och dammsuga överklassens dammtjocka mattor? Hellre då leva på den gemensamma kassan, pengar som någon annan slitit ihop genom att utföra just enkla jobb. Ja, inte är det de rika som fyller statens kassakistor, de flyttar merparten av sina pengar till Lichtenstein, och är inte särskilt insatta i långvårdens problem.

Varför är det så viktigt med enkla jobb? Varför ska både vänstern och högern frälsa landet med dylika arbetsuppgifter?

Det går ingen nöd på de välutbildade; även om det finns akademikararbetslöshet så kommer dessa grupper förr eller senare att finna ett mer eller mindre välbetalt arbete. Värre är det för de som inte vill eller har intellektuell kapacitet att studera på universitet eller högskolor. Om de dessutom saknar hantverksskicklighet, munläder, framåtanda, kontakter – ja, då blir det svårt – i ett land där de enkla jobben rationaliseras bort av kostnadskäl, eller för att de påminner alltför mycket om gamla tiders pig och drängsamhälle. Detta är en viktig politisk nöt att knäcka. Och det är nästan lika tabu att diskutera medborgarnas intelligens och förutsättningar som invandring och integrering.

Hittills har taktiken bestått i att skapa fler högskoleplatser, att försöka få fler att utbilda sig, vilket resulterat i sämre studiemiljö och studieresultat. På många universitet utför studenterna grupparbeten, precis som i gymnasiet. Det går snabbare att rätta de gemensamma uppgifterna, vilket sparar tid för lärare och kostar givetvis mindre. Hur ska man då bedömma dylika grupparbeten, hur ska just min insats bedömas? Läraren vet ju inte vem som skrev vad i den gemensamt ihopkokta texten? Studenterna ges ingen rättvis bedömning, utbildningen chanserar – bara för att trolla bort de enkla jobben.

För tyvärr är det så, de enkla jobben behövs, vare sig vi gillar dem eller ej, oavsett om de är offentliga eller privata. Dessutom måste de enkla jobbens status höjas radikalt. Vad händer om ingen sköter om åldringarna, de psykiskt sjuka, eller städar kontoren, tömmer sopstationerna, passar barnen, krattar rabatterna etc? Enkla jobb kan vara ett första steg för ungdomar som senare skaffar sig högre utbildning, eller ett arbete för den som inte orkar ta sig igenom 5 års akademisk examen, eller för folk som faktiskt ser en mening i att hjälpa åldringar, sjuka etc.

Det går inte att trolla bort kaninen; alla vet att trollkarlens hatt är dubbelbottnad, men det är en vacker illusion.

Andra bloggar om: politik, samhälle, pigjobb, hushållstjänster, vården, intressant


Missa inget!

En sammanfattning av veckans artiklar skickas till din inkorg, varje måndag.