Om matdyrkan, konsumism, vardagsstress och annat


Om matdyrkan, konsumism, vardagsstress och annat 1Det finns mycket att klaga på i samhället, ofta inkluderar resonemangen ideologier och systemfel. Det är nästan så att man vill lyfta problemen så högt upp, så att det förefaller orimligt för en enkel människa att lösa dem. Kanske känns det bättre? Kanske är det ett sätt att undvika eventuellt ansvar? Och jag är den förste att erkänna mig skyldig. Men det finns också en hel del saker man kan göra något åt. Här kommer en lista på några problemområden och alltför enkla lösningar.

Matdyrkan

Det finns en uppsjö av kock- och matlagningsprogram. Man ska lära sig att komponera (ofta exotiska) rätter samt para ihop dem med dyra viner. Tidningar och bloggar skriver om recept och mattips. Trenderna avlöser varandra, från asiatiskt till cajun eller venetianska tapas. Samt diverse dieter som drar åt antingen vegetariskt eller kött och fett. Det är nästan så att man glömmer att det finns andra värden i livet än att stå vid grillen eller spisen. Visst är det gott. Men vad tror ni om att äta mindre? Och framförallt dra ner på socker, godis, snacks etc? Västvärldens överdrivna fokus på mat och ätande väcker slutligen äckelkänslor. Frosseri betraktades en gång i tiden som en synd. Det finns andra saker att göra än att äta.

Konsumism

Det är kul att köpa nya saker, samla, sortera och beundra. Vi är ju varit jägare och samlare i 100,000-tals år, och utan att vara alltför könsorienterad så var det kvinnorna som framförallt stod för samlandet. Och kanske är det inte heller konstigt att nästan all konsumtionsreklam riktas till kvinnor. Några hundra år av industrisamhälle kan knappast tvätta bort millennier av samlande. Och som sagt, det är kul att köpa, men det är också kul att skaffa sig andra intressen än att vandra omkring i köpladorna och fika samt äta (se punkten ovan om matdyrkan).

Sportfobi

Många sporter av idag passar inte gemene man, vi ser utförsåkning, bergsklättring, maraton, fjällvandringar, segling, paragliding, surfing osv osv. Ofta handlar det dessutom om att köpa massor med dyr utrustning samt dyra resor. Även cykling kräver numera att man köper en avancerad och kostsam pjäs, som knappast kan förvaras utomhus. Och att styrketräna förknippas numera med dyra medlemsavgifter, avancerade maskiner och ibland även privata tränare. Inte sällan ska aktiviteterna visas upp i sociala medier. Det blir som en tävling i extremism. Många tappar lusten innan de ens börjat. Vad hände med promenader eller enkla korta joggingrundor i kvarteret? Bara för att du inte har råd med en bergsvandring i Pyrenéerna innebär det inte att du kan gå en runda. Gå ut; regnar det, ta med paraplyet.

Mediestress

Vi konsumerar media och läser nyheter istället för romaner, biografier, poesi eller annat. Och varför gör vi det? Är det viktigt att veta vad som händer på andra sidan jordklotet? Haltade Putin inte vid toppmötet förra veckan? Visst är det synd om Harry och Meghan? Och varför har Macron en klocka på sig som är värd 80,000 kr? Ni förstår vad jag menar, det handlar inte ens om nyheter längre, utan om regisserade historier med syfte att roa och oroa. Och väldigt ofta så utelämnar man detaljer som inte passar tidsandan. Samtidigt så har den lokala nyhetsrapporteringen blivit allt sämre. Och det är just detta som egentligen borde intressera oss, det som händer runtomkring, för det kan vi påverka och engagera oss i. Att oroa sig över korallreven invid en söderhavsö skapar bara dålig stress, för det är absolut inget vi kan göra något åt. Såvida vi inte gör ön till vår region, genom att flytta dit. Strunta i ding-ding-nyheterna, bry dig om närområdet.

Tidstjuven

Många lägger ner timmar på att resa fram och tillbaka till jobbet varje dag. Det pendlas hit och dit. Man är stressad och har ont om tid. Färden till och från arbetsplatsen stjäl stora delar av folks liv, tid de kunde ha lagt ner på sina barn, sin partner, eller fritidsintressen. Och det är förstås helt meningslöst, men vi gör det ändå. Det finns en poäng med att antingen flytta närmare arbetsplatsen, alternativt söka jobb i närområdet, även om det skulle innebära något mindre lön. Man vinner väldigt många timmar av kvalitetstid genom att bo nära arbetet, eller rent utav ha arbetsplatsen hemma. Räkna ut hur många timmar du pendlar dagligen och multiplicera med antalet arbetsdagar under ett år, samt hur många år du arbetar tills pensionen. Det blir en hel del. Det är inte ovanligt med 300-450 timmars pendling om året. Men det finns ljusning i sikte; efter coronan så blev det mer vanligt att arbeta hemifrån helt eller delvis. Den som lägger ner extra energi på att förkorta eller eliminera sina restider har väldigt mycket livskvalitet att vinna.

 


Följ oss
Och få ett meddelande varje gång vi publicerar ett nytt blogginlägg.