Min gode vän socialliberalen Saga berättade häromdagen:
– Jag såg en uteliggare i morse, som satt och tiggde utanför systembolaget. Någon borde göra något!
– Varför gjorde du inget?
– Jag vet inte vad jag ska göra. Någon som vet bättre borde göra något.
– Vem skulle det vara?
– Samhället borde göra något.
– Samhället är ju du och jag. Vad ska vi göra för något?
– Vi borde hjälpa honom att hitta ett jobb och en lägenhet.
– Vilken arbetsgivare skulle ge en uteliggare ett jobb, vilken hyresvärd skulle erbjuda lägenheter?
– Samhället borde göra något!
– Ja, fast samhället är ju fortfarande du och jag. Någon måste gå i god för honom, både vad gäller arbete och bostad. Han behöver stöd tills hans ekonomiska situation förbättras. Dessutom kanske han har missbruksproblem. Tror du han går med på att bli inlagd på ett behandlingshem?
– Med rätt motivation så skulle han säkert gå med på det.
– Vem ska motivera honom?
– Samhället borde göra något även där.
– Men samhället är ett abstrakt begrepp, någon enskild individ bör prata med honom, och få en uppfattning om hans specifika problem, och därifrån kan vi gå vidare.
– Ja, just så borde vi göra!
– Den personen skulle ju likväl kunna vara du. Gå och prata med honom. Sen ringer vi runt bland avvänjningskliniker, arbetsgivare och hyresvärdar.
– Jag har ingen kompetens. Jag kan inte göra det.
– Det kanske inte behövs någon särskild kompetens, kanske bara en vänlig röst?
– Jag har inte tid. Jag vågar inte. Kan du göra det?
– Godhet handlar inte om att lasta över sitt samvete på andra, utan om att agera och ta ansvar.
*
Dialogen fortsätter hos var och en.
