Jag lyssnade på Peter Eriksson och Maria Wetterstrands presskonferens, och det parlamentariska läget är olustigt – inte minst för miljöpartiet – ty de måste välja sida. De har sedan länge småflirtat med liberala storstadsväljare, de är positiva till friskolor, småföretagare etc.
Men när de ska hålla presskonferens i svåra lägen då börjar Wetterstrand köra gammal klasskampsretorik – klyftorna har ökat, folk har fått det sämre etc. Och givetvis kan de inte samarbeta med alliansen etc.
Eriksson ville avvakta till på onsdag då alla röster är räknade, kanske får ändå alliansen majoritet – och då slipper mp detta svåra beslut. Och slutligen efter allt snickesnack så lade de sig tämligen platta, och menade att samtal med alliansen kunde föras om även socialdemokraterna tillfrågades.
Min analys från i morse har hållit i sig. Det är med all sannolikhet miljöpartiet som blir vågmästare, och inte sd. Och mp själva inte inte spräcker den rödgröna samarbetet så kommer ev. sossarna att göra det när valanalysen är färdig.
Kanske skulle mp ha väntat med presskonferensen till på onsdag då alla röster är räknade? Nu känns läget än mer osäkert. Och språkrörens agerande har knappast stärkt mp som parti, de känns inte särskilt stabila, utan måste tydligen ha med storasyrran om de ska snacka med farbror Fredrik.
Sicken sörja.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, mp, miljöpartiet, alliansen, val2010
