Några folk anlände sent till industrialismen. De vill ingå i det framgångsrika västliga protestantiska samhället, men samtidigt tycker de illa om det.
De odlar avundsjuka och utanförskap, dels för att de inte kunde bygga något liknande själva, och dels för att de nu tvingas leva i någon annans goda samhälle.
De använder själva västvärldens allehanda uppfinningar som bilar, telefoner, datorer osv. Men de attackerar likväl värdsamhället och dess värderingar.
Deras samtida attityder är ofta påklistrade och ytliga, de deltar inte nödvändigtvis i samhällsbygget utan har en slags långhusmentalitet, där folk bor nära inpå varandra (både fysisk och mentalt) och den sociala kontrollen inom gruppen är stark. Vissa kallar det klanmentalitet eller hederskultur etc. Man släpper sällan in andra grupper, utan alienerar sig istället från dem.
Härigenom blir det lättare att förstå klotter, vandalism, bidragsfusk, viss typ av våldsbrottslighet etc – än att blott använda socioekonomiska förklaringsmodeller.
Ibland kan det vara värt att betrakta viss typ av invandring ur detta perspektiv.
