Folkpartiet har gjort ett utspel gällande instiftandet av en svensk litterär kanon, dvs en slags lista över de viktigaste klassiska, bestående verken, som kan betraktas som viktiga att läsa för att få en förståelse om Sverige och landets litteratur, historia etc. Ett dylikt projekt finns redan, projekt Runeberg, som också beskriver dilemmat med att skapa en dylik kanon.
Många kulturpersonligheter tycker att det är onödigt med att skapa en topplista över klassisk litteratur, med argumenten: alla ska ju få tycka och läsa vad de vill, kulturen och litteraturen förändras ju ständigt, vem ska bestämma vad som är bra eller dåligt etc etc?
Samtidigt finns det stora vinster med att sätta samman ett urval böcker och författare som är viktiga för Sverige. Invandrare, ungdomar och personer med låg utbildning får lättare att orientera sig och skaffa sig en förståelsehorisont, därefter kan de lättare uppskatta eller förkasta, och skaffa sig en egen smak för litteratur.
Jag tycker snarare att det är ett utryck för snobbism och besserwisserattityd att förkasta dylika listor; vi som redan har kunskapen och orienteringsförmågan lider ingen nöd, men tänk på de som får panik när de kliver in i ett bibliotek? Det kan finnas värden i att skapa ett försök till gemensam värdegrund inom svensk klassisk litteratur. Folk som är idtrottsintresserade hittar snabbt gemensamma samtalsämnen, detsamma gäller de som följer kända tv-serier eller debatterar politik. Inom litteraturens område finns en gigantisk uppsjö utav böcker, och det är svårt för invandrare eller icke initierade personer att ställa in kompassen.
Frågan är snarare, ska staten ägna sig åt dylik verksamhet? Varför vill just folkpartiet genomföra detta?
En litterär kanon måste betraktas som en konservativ tanke, och de flesta partier i Sverige inklusive kristdemokraterna är livrädda för att bli klassade som konservativa. Liberala folkpartiet följer inte sin ideologiska linje i detta fall.
Vi får å andra sidan inte vara rädda för att göra ideologiska utflykter! I vårt splittrade tidevarv, där blott ett fåtal begriper sig på samtidskonsten, arkitekturen, litteraturen, teatern, filmerna, dataspelen etc – kan det vara en lättnad att få någon form utav vägledning.
Samhället är tillika drabbat av värderelativism, allting är acceptabelt, eller åtminstone ett utryck för något, allting snurrar omkring oss. Det är fruktansvärt arbetsamt att ta ställning, det kräver ansträngning, studier och kunskaper som vi inte anser oss ha tid med. Därför säger vi hellre: ”Jag bryr mig inte”. Eller skaffar vi oss slentrianargument som någon annan pådyvlat oss, utan att vi först gått till källan.
Därför tycker jag att Fp (på ett i och för sig klumpigt sätt) har väckt en intressant tanke, och vi bör inte reflexmässigt bita dem i nacken.
Här kommer en lista på 1900-talets viktigaste böcker enl. SVT-programmet ”Röda rummet”. Och ytterligare en lista på verk före 1900 enl projekt Runeberg.
Sveriges televison citerade inlägget i ”Veckan i bloggosfären 2006-08-01”.
Andra bloggar om: samhälle, litteratur, folkpartiet, kanon, historia, kultur