En av de största bankerna i Italien menar att landet behöver nödlån redan i år. Samtidigt som vi har liknande problem i Slovenien, och läget på Cypern är fortfarande instabilt. Sen har vi kriserna i Grekland, Spanien och Portugal som ständigt blossar upp. Grekland behöver täppa till ett hål i budgeten på över en miljard euro för att landet ska fortsätta att få pengar från trojkan. Även Frankrike har svårt att hålla sin budget, och krisen tilltar i Finland.
Om alla de ovan uppräknade länderna får problem under hösten så blir det ohanterligt för unionen och IMF.
Kommer Eurozonen att spricka?
2013 kan bli året då Eurozonen spricker och en eller flera länder återgår till nationella valutor, där de själva kan hantera sin finanspolitik och eventuella obalanser med flytande växelkurs, och initialt få igång ekonomin genom devalvering.
Tanken på återgång till nationella valutor har svartmålats och beskrivits som något mycket farligt. Men allt fler inser att en dassig skvalpvaluta är så mycket bättre än en ohanterlig euro, som hittills fungerat som en finansiell tickande bomb, där tyskarna tappat bort kontrollpanelen men låtsas som ingenting.
Det farliga består snarare i att återgången till nationella valutor kan komma att ske i panik – istället för under ordnade former. Men jag antar att paniken måste till för att våra välgödda Brysselpolitiker ska inse faran, om de någonsin kommer att göra det. Måhända sitter de kvar i sina pampiga kontor och fortsätter att regera ett krympande imperium, som om inget hänt. Ty det sunda förnuftet och fingertoppskänslan har allt som oftast varit frånvarande i Bryssel.
Det enade Europa blev krisens Europa
Tanken var god, ett enat Europa, starkt och vackert – från Irland till Transylvanien, och från Treriksröset till Nikosia. Allt som fattades var enigheten och de lydiga undersåtarna som skulle befolka detta mäktiga imperium. Vi fortsatte att vara svenskar, britter, slovener och greker, vi fortsatte också med våra kulturella vanor och ovanor, trots att allt skulle vara blankpolerat och glänsande. Med krisen dog drömmarna och önskningarna.
Nej, något enat Europa blev det inte, men kanske har vi sått fröet till något nytt? Ett vasst ekonomiskt samarbete som kan utmana de stora asiatiska tigrarna, som blir allt långsammare och trögare.
Europa har framtiden för sig, men inte unionen eller euron.
