Det går inget vidare för socialdemokraterna i opinionsmätningarna, och förtroendet för partiledaren Håkan Juholt dalar allt mer. S är inte längre det statsbärande parti det en gång var, förmågan att dominera den svenska samhällsdebatten är borta, liksom visionerna, den folkliga förankringen och det grundbultade stödet från arbetare och lägre tjänstemän.
Att socialismen är i kris är ingen nyhet, den idémässiga stagnationen började faktiskt redan i slutet på 1800-talet då arbetarna började få det bättre och viljan till revolution och större samhällsomdaningar försvann.
Ur detta konkreta faktum föddes dagens moderna socialdemokrati, som avsade sig de revolutionära kraven, och istället verkade genom allmänna val och parlamentarism. Och i många decennier var de europeiska socialdemokraterna en stark och samhällsbärande kraft.
Tyvärr kunde de aldrig göra sig av med arvet från kommunismen – föraktet och avunden gentemot de som arbetar hårt och tjänar mer – och viljan att styra och ställa över folks liv och leverne blev ofta viktigare än att hjälpa de svaga.
I och med att medborgarna blev allt mer upplysta och fria i sina sinnen insåg de att de inte behövde en överförmyndare. Och socialdemokraterna i Europa åkte ut från finrummen. Röda regeringar är snart lika sällsynta som ärliga EU-politiker.
Så Juholt är inte själva sjukdomen utan blott symptomet på något som pågått under lång tid. Rent taktiskt var det kanske inte så lämpligt att satsa på en relativt okänd kandidat som inte haft en ministerpost, särskilt när partiet redan var i kris efter den förra S-ledaren Mona Sahlins missar. Problemet är väl kanske att de kända och lämpliga ansiktena är försvinnande få.
Råttorna överger skeppet. Unga maktlystna politikerbroilers söker sig till det starkaste partiet, i det här fallet M, ty där finns det bäst karriärmöjligheter. Ideologi och stringens har aldrig varit de aggregerade åsiktsmaskinernas paradgren. Makten lockar mer än den smala politiska stigen.
Reinfeldts blå sossar är populärare än Juholts röda. Och så kommer det att förbli tills de röda formulerar intressanta frågor som engagerar väljarna, och gör det meningsfullt att rösta på s. Tills dess kommer det att gå utför för Juholt.
