När jag matar min 10-månaders bebis märker jag att han redan nu utvecklat ett eget smaksinne bland alla barnmatsburkar; han föredrar lasagne, köttfärssås och couscousgryta och ratar slottsgryta, kalops, torskgryta etc.
De sistnämnda burkarna doftar inte gott, odören påminner mest om bespisningen på ett ålderdomshem. Här handlar det om gammaldags husmanskost, inte den uppiffade variant som man med stor glädje kan avnjuta på restauranger som KB, Gondolen och Den gyldene freden. Nej, den här vardagliga svenska husmanskosten luktar ömsom surt och ömsom sött, saknar övriga kryddor, och känns överkokt.
Idag är det inte många som lagar mat på det här sättet, inte en Jimmy Åkessons hembygdskoftor spisar dylikt till lunch. Den här tråkiga smaklösa husmanskosten är närmast bortglömd utom på ålderdomshemmen och bland barnmatsburkarna.
Under loppet av ca 30 år har svenskarnas matvanor radikalt kastats om. Det vi kallar för husmanskost idag har få likheter med den smaklösa vardagssörja jag beskriver här. Den okryddade kalopsen har ersatts av gulasch eller lammgryta, och den inkokta gäddan har gett plats åt Jansson frestelse på julbordet.
Och det verkar som om köksvanorna smittar av sig på politiken. På samma sätt som den gamla vardagskosten håller socialdemokraterna på att raderas ut. Idag kan vi läsa att moderaterna har nästan 10% övertag på detta en gång i tiden statsbärande parti. Kan det vara så enkelt av vi har tröttnat när det finns så mycket annat att välja på? Och det är just valfriheten vi söker.
Alliansen har visat att det går att sänka skatter och öka den ekonomiska friheten för medborgarna, och samtidigt behålla välfärdssamhället, även i lågkonjunktur. Reinfeldt har chansen att göra ett historiskt avtryck, möjligen blir han en lika stor statsman som Palme och Erlander, kanske ännu större? Och genom att liera sig med nya tories i Storbritannien finns även möjligheter att påverka i EU.
Vår statsminister kommer förmodligen att göra sig en fantastisk karriär, men alla karriärer har ett slut – det vet fordom stora statsmän som t.ex Tony Blair. Och Reinfeldts akilleshäl är integritetspolitiken. Genom en blandad kompott av datalagring, övervakning, avlyssning så skapar sig de nya moderaterna sakta med säkert fiender inom många borgerliga och frihetliga läger. Och när han en dag sitter på ålderdomshemmet och äter sin surstek med potäter, och skriver sina gyllne memoarer, så kommer han att åminna sig att det var detta som var hans stora misstag, och hans slutgiltiga fall.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, moderaterna, alliansen, reinfeldt, tories, integritet, avlyssning, kalops
