Globalism och globalisering kom på modet efter Sovjetunionens fall på 1990-talet. Det fanns en tanke om att världens nationer skulle närma sig varandra både genom handel, arbete, gemenskap etc – och att gränserna sakta skulle suddas ut.
Det finns en romantisk strävan efter en förenad värld, bland annat som det uttrycks i John Lennons sång Imagine. Vi blir alla ett, inga gränser, ingen religion, inga konflikter etc. Givetvis är detta den naiva versionen av det hela, men det tilltalar mångas hjärtan. Och likväl är musiker som exempelvis Lennon en slags passiva marknadsförare av idéerna om globalisering.
Men det finns också en mer pragmatisk hårdför strävan efter ökad globalisering, vilket innebär att politikerna skulle få ännu mer makt. Och en samordnad global juridik skulle omöjliggöra för medborgarna att undvika statsmaktens översyn. Ditt liv, dina åsikter, din lön, din skatt – allt skulle givetvis finnas i den globala auktoritetens register. EU, FN, Nato m.fl kan alla utgöra kanaler för ökad globalisering.
Vi kommer att uppleva EN forskning, en politik, en mediesanning, en väg att vandra. Pluralism, diskussioner och vändande och vridande är på väg att dö ut.
Se på debatten om global uppvärmning, här är eliten helt enig, och inga andra åsikter tillåts i finrummen. Men samtidigt produceras det alla möjliga andra teorier runt om på universiteten i världen. Klimatforskningen förefaller vara mer komplicerad än vad vi tror. Vissa forskare menar till och med att vi är på väg mot en global köldperiod.
Samma sak gäller tankarna om frihandel. Här finns inte heller någon pluralism. Vi ska tydligen idka frihandel med alla länder, oavsett om dessa länder själva frihandlar eller ej. Detta verkar vara den gängse åsikten. Men är det verkligen frihandel när blott ena parten (knappt) uppfyller kraven? I veckan omförhandlade president Trump avtalen med Kina, som numera tillåter att amerikanska varor i större utsträckning kan marknadsföras i Kina. Vad tycker egentligen frihandelsvännerna om detta? Har frihandeln ökat eller minskat genom Trumps nya avtal? Den nya presidenten ansågs ju vara en isolationist för att han lovade att omförhandla.
Vi ser också den globala enögdheten hos medierna. I presidentvalskampanjen hjälpte nästan alla etablerade medier Hillary Clinton, som dessutom hade en nästan dubbelt så hög kampanjbudget som motståndaren. Trump beskrevs som korkad och främlingsfientlig. Medielandskapet blir till ett slags simpelt fikabord, där gubbarna rapar upp sina åsikter utan större nyanser eller problematisering.
Många av frågorna som Trump gick till val på var viktiga och aktuella, och mycket mer intressanta än motståndaren Clintons politiska agenda, som ingen kommer ihåg längre. Det ÄR viktigt att skapa nya jobb i USA, och att få fart på ekonomi, industri och infrastrukturprojekt. Illegal invandring över gränserna ÄR ett problem, och det tycker de flesta politiker. Ändå lyckades motståndarna få detta till en udda inställning. Och den så kallade frihandeln är också ett dilemma, eftersom det i egentlig mening inte är frihandel.
De traditionella medierna klargjorde att Trump var dum i huvudet och inte kapabel till att bli president. EN medievinkel, EN sanning, allt annat beskrevs som obskyrt, lågt, vinklat och extremt. Till och med de nya medierna hoppade på tåget, både Facebook, Twitter och Google var mer kritiska till Trump än till Clinton.
Jämför med en mer decentraliserad värld. Där olika länder och regioner bjuder på skiftande sanningar, olikartad forskning och olika syn på politik, skatter och lagstiftning. Om dina åsikter är udda och kontroversiella så kan du flytta till grannlandet, som kanske är mer vänligt inställt, där kanske du kan utvecklas och genomföra dina projekt.
Historiskt sett var Europa mer kreativt från medeltiden och framåt än exempelvis Kina och det Ottomanska riket. Våra småstater konkurrerade med varandra och tog in forskare och fritänkare som bannats från andra småstater. Det var ingen slump att en Europé upptäckte Amerika, påvisade att jorden kretsar kring solen, uppfann tryckpressen, ångmaskinen, elmotorn etc etc.
I Kina och i det Ottomanska riket kunde dylika åsikter bannlysas, och då fanns det ingenstans att fly eftersom alla grannregioner ingick i ett och samma välde, som styrdes av samma kejsare eller sultan, under samma lagar. There is no escape.
Globalismen kan upplevas som en vacker tanke som tilltalar våra hjärtan, men den är inte frihetlig eller tillåtande, ty det är knappast förenligt med dess monolitiska väsen.
