Nu när ännu fler läckor kommit fram om demokraternas korruptionsskandaler – då tiger media. Det enda som rapporteras är att Colin Powell kallat Donald Trump för något otrevligt, det fanns också med bland avslöjandena. Att samma person också kallade Bill Clinton för något ännu otrevligare – det tiger man om. Mer finns på Twitter #DNCLeaks #PayForPlay #Guccifer2.
Att Hillary & Co har sysslat med Pay-to-play på hög nivå, där donatorer senare belönats med abassadörposter – det skriver man inte om. Det var till råga på allt en svensk ambassadörspost som var i centrum av debatten. Och det finns fler länkar till Sverige. Det har tidigare avslöjats att Ericsson anlitat Bill Clinton för ett extremt dyrt föredrag, och därefter har omfattande regleringar för telecom-marknaden i Iran bordlagts. Detta skedde när Hillary var utrikesminister. Ericsson har aldrig haft kontakt med Clintons tidigare. Lundin har gjort liknande saker, och många andra utländska företag. Media står tysta.
Det blir alltmer tydligt att demokraterna med Clintons i spetsen säljer politiska tjänster till högstbjudande. Korruption, svågerkapitalism eller korporatism brukar det kallas. Och ibland handlar det om ren utpressning, där näringslivet hotas med någon slags reglering. Men om man bjuder in Clintons på ett föredrag (som kostar en diger slant) då brukar det ordna sig. Frågan amerikanska väljare ställer sig är huruvida man ska rösta på en genomkorrupt president eller en storskrävlare? Opinionssiffrorna börjar luta åt det senare.
Gammelmedia åldras snabbt nu. När relevanta nyheter om vem som ska leda den fria världen INTE finns i tidningarna utan i alternativa nyhetskällor, bloggar och sociala medier – då gör medierna inte sitt jobb, då är man inte längre en bärande pelare i det demokratiska uppdraget. Och antalet prenumeranter och läsare talar sitt tydliga språk. Givetvis lämnar vi dylika medier i förmån för nya, mer intressanta.
