Det har skrivits en hel del om Cornonavisruset / COVID-19, både högt och lågt; sammanfattningsvis så kan man säga att det är ett förkylningsvirus med en högre dödlighet framförallt hos drabbade över 60 år. Det smittar i högre utsträckning än liknande sjukdomar, även via drabbade som ännu inte fått symptom. Barn har svårare att få smittan, men det förekommer även hos dem. De normala influensorna dödar ungefär 1,7 människor per 1000 insjuknade, och COVID-19 dödar 34 människor per 1000 insjuknade.
Så, ska vi fylla skafferiet med konserver och låsa in oss, eller ska vi skratta åt alla andra som gör det, och håna dem på sociala medier?
Det finns få nyanser här; som vanligt, får man väl lov att konstatera. En generation som fått sin etik och moral från Star Wars, Lejonkungen, Sagan om ringen och Harry Potter kan mycket väl ha svårt att se nyanser. Inga dåliga filmer i och för sig, inte alls, men det innebär inte att verkligheten är som i filmens värld. För att något ska bli begripligt och hanterligt – enligt den här förenklade Hollywood-etiken – så måste det tydligen vara farligt eller ofarligt, ont eller gott, svart eller vitt, osv osv.
Det räcker inte med en förklaring om att förkylningsvirus generellt sett har låg dödlighet, men att coronaviruset bidrar med en högre risk för äldre människor, samt att det är mer smittsamt. Folk slutar lyssna när det blir komplicerat. När det blir för många om, men, riskgrupper, procent, tabeller och diagram. Det är fortfarande svart eller vitt. Panik eller kolugnt. Lägg därtill en nervös och aktivistisk journalistkår, överbelastade sjukhus, samt dysfunktionella myndigheter. Då blir själva viruset kanske inte ens huvudproblemet?
*
Grafen är från Wikipedia. Dödligheten för olika åldersgrupper gällande Coronaviruset, /COVID-19.
