Vi har under en tid märkt att korken sitter fast på alla plastflaskor som man köper i butikerna, och detta har orsakat en hel del irritation, eftersom det blir lättare att spilla och svårare att dricka direkt ur flaskan, eftersom korken trycker mot näsan.
Korkarna sitter fast för att de inte ska hamna i naturen, det handlar helt enkelt om naturskydd, som ska hjälpa EU-medborgarna att inte slänga saker på fel ställe.
EU direktivet i fråga finns här, klicka runt och läs:
Directive (EU) 2019/904 of the European Parliament and of the Council of 5 June 2019 on the reduction of the impact of certain plastic products on the environment (OJ L 155, 12.6.2019, p. 1).
Notera det torra språket, samt hänvisningar till andra direktiv som du måste läsa för att förstå helheten, samt förklaringen om att nya lagar publiceras i någon EU-tidskrift som ingen hört talas om.
Den som är lite mer bevandrad i temat sopor och nedskräpning, vet att merparten av världens plast slängs utanför Europa, i exempelvis Indien, Kina, Indonesien osv. I EU har vi rigorösa återvinningsregler, och i ett land som Sverige är det inte mycket som bara slängs, det mesta återvinns eller bränns upp under kontrollerade former.
Kanske handlar den fastsatta korken om att skärpa reglerna ännu mer, så att inte en enda kork hamnar fel? Att verkligen omöjliggöra nedskräpning?
Nåja, man kan ju slänga hela flaskan i naturen, med kork och allt. En samvetslös person som inte bryr sig om naturen skulle förstås kasta allt, och inte enbart korken.
I ett civiliserat samhälle borde det egentligen räcka med ett nedskräpningsförbud. Att det är förbjudet att skräpa ner naturen med både korkar, flaskor och annat som inte hör hemma där.
De fastsatta korkarna förefaller ha någon slags teknokratisk ideologisk grund. Dels att man inte litar på medborgarna, och dels förhoppningen att idén kanske ska sprida sig till andra länder utanför EU, där folk skräpar ner på riktigt?
Vi vet att flasklockslagen kommer uppifrån, det är inte medborgarna som drivit på saken. Vi, folket, har inte sett en massa korkar överallt i naturen och sedan uppvaktat politikerna med ett förslag om åtgärd, och därefter fått igenom vår vilja. Nej, det här är en politisk och byråkratisk kreation, i en lång rad av märkliga politiska EU-förslag.
All makt utgår från folket. Lagförslagen borde gå nerifrån och upp; om folk exempelvis känner sig otrygga på gator och torg så borde vi gå och presentera problemet till de folkvalda, som sedan gör de något åt saken. Detta är den korrekta ordningen.
Men så är det inte. Idéerna kläcks i Bryssel av folk med ringa verklighetskontakt och sedan appliceras de på oss medborgare. Makthavarna samarbetar inte med oss. De befinner sig över oss, de vet bättre, och vi är mottagarna av deras idéer; vi är undersåtar.
En dum kapsyl är förstås inte hela världen, men jag lyfter fram den ändå som ett exempel, för det är ganska talande. En vacker dag, utan föregående information eller förklaringar, så har du en kapsyl som sticker upp i din näsa. Och alla flaskor har det, det är inget påfund från en enskild tillverkare, nej, det är universellt. Och det görs för att skydda naturen, för att korken inte ska hamna i havet, trots att du källsorterat troget och metodiskt i 25 år.
Det är en klok byråkrat som har jobbat hårt för att du och jag och naturen ska få det bättre – att det saknar verklighetsförankring, och att det finns många värre problem i samhället som man borde fokusera på – det är inte viktigt i sammanhanget.
