Tyskarna vill inte mata in mer pengar den grekiska bankrutta statskassan, och Athens bekymmer blir allt mer förbundskansler Angela Markels största huvudbry och tillika mardröm. Varför, kan man fråga sig? Vad har tyskarna med den grekiska statsbudgeten att göra? Egentligen ingenting, men nu när EU blir alltmer sammansvetsat så kan en fjärils vingslag på Irland skapa oro i Rumänien el dyl.
Kommer grekerna att orsaka EU:s fall?
Det vore en historiens ironi i så fall. Grekland var under antiken känt för sin obefintliga sammanhållning. De grekiska stadsstaterna låg alltid i luven på varandra, och man slöt alla möjliga oheliga allianser för att komma åt sina fiender. Det var inte förrän makedoniern Alexander erövrade detta lapptäcke som någon slags enighet kunde skönjas. Några årtioenden senare var det dags igen, när Alexander var död fortsatte de hellenistiska härskarna att bråka med varandra ända tills romarna införlivade dem i sitt imperium. Och då var det slut med gnäbbandet.
Tyvärr blev det också slut på nya innovationer och storslagna vetenskapliga framsteg. Den hellenistiska perioden och tidig romersk kejsartid var en av de mest framgångsrika perioderna i mänsklighetens historia, därefter startade en lång tid av stagnation. Ända fram till senmedeltiden, då det splittrade Europa tog vid där de splittrade grekerna slutade. Johan Norberg berättar intressant om detta i ett radioprogram.
Personligen hoppas jag på en skilsmässa mellan Tyskland och Grekland, vem som tar första steget återstår att se. Europas mångfald och oenighet är en enorm tillgång. Att tvinga greker att tänka som tyskar, och tyskar som greker är lika meningslöst som det dagliga byråkratiska trasslet i Bryssel.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, EU, Bryssel, Grekland, Tyskland, ekonomi
