Det var ganska tydligt att den omilda behandling som Cypern fick vid bailouten i våras hade med den ryska närvaron i landet att göra. Det finns många ryska företag på ön och det bor en del ryssar här. Att bägge länderna är ortodoxt kristna är delvis en förklaring till närvaron. Låga skatter och det geopolitiska läget är ett annat.
Från EU-håll anklagades cypriotiska banker för att tvätta pengar åt ryska företagare, vilka omväxlande beskrevs som mafiosos eller oligarker. Att det bor en hel del hederliga ryssar på ön, för att slippa Putins envälde och pennalism var det ingen som kunde tänka sig. Att det skulle finnas mer pengatvätt på Cypern än i andra delar av Europa har inte heller i efterhand kunnat påvisas.
Hursomhelst, man konfiskerade ca 40% av medborgarnas banktillgångar överstigande 100 000 euro. Ett krav från EU för att få låna resten av pengarna som krävdes för att täppa igen hålen i budgeten.
Den ekonomiska obalansen orsakades till stor del av EU:s skuldavskrivning för Greklands räkning 2011. Cypriotiska banker hade stora investeringar i grekiska statspapper, som över en natt blev värdelösa. Med den manövern försvann hela nyttan med Cyperns EU-medlemskap. Den lilla önationen gick ju med för att få ekonomisk och politisk stabilitet.
Nu när de cypriotiska bankerna rekonstrueras är det givetvis en betydande andel ryssar som blivit av med pengar, och därmed ersätts med optioner, vilket inneburit att 6 ryssar ( av 16 ledamöter) sitter i Bank of Cyprus styrelse.
EU tyckte att Rysslands grepp om Cypern var för hårt. Och nu blev det visst ännu hårdare. Effekten blev alltså den omvända.
Det europeiska samarbetet har gått in i en halvhjärtad och nervös fas, där klantigheterna avlöser varandra. Det var längesedan som EU-politikerna beslutade om något gott och nyttigt, nu ägnar man sig mest åt att laga och lappa den trasiga skutan som sjunker allt djupare i Medelhavets turkosblåa vatten.
