Det har blivit högerextremt att sträva efter ett normalt samhälle. Den som vill ha gränskontroller, hållbar invandring, låga skatter, samt förespråkar lokal kultur betraktas numera som en högerextrem figur. Och det är ju förstås galet och fel. Givetvis är det tvärtom, okontrollerad massinvandring, slöseri och ohämmad acceptans av främmande kulturer är den extrema positionen. Det finns inte mycket att diskutera där.
Det normala och rimliga har blivit fult. Inte undra på att folk tappar intresset för samhällsfrågor, att politikerföraktet breder ut sig, och att den så kallade populismen växer så att det knakar. Det enda sättet att påverka nuförtiden är att parkera sin traktor utanför parlamentet och hälla avföring utanför. Ingen lyssnar, ingen bryr sig, och de allmänna valen producerar blott partier som klappar varandra på ryggen.
Frågan är varför stora delar av politikerkåren blivit extrem? Varför klamrar de sig fast vid ytterlighetsståndpunkter?
Många politiker vill inte förlora ansiktet. Folkvalda från bägge sidor av spektrumet har drivit mångkulturpolitiken i många år nu, och de kanske inte vågar erkänna att de haft fel? Ett märklig anledning till att köra ett land i botten, för att några i eliten inte vill erkänna sina misstag? Är det ens rimligt? Kan folk vara så självupptagna och dumma?
Eller är det en del av någon slags ondskefull plan? Det är gjort med flit, för att tunna ut den västerländska befolkningen och ösa på med folk från Mellanöstern och Afrika. Fast vad är syftet? Att blott skapa kaos? Även den sammansvurna eliten måste ju ha någonstans att bo, de fördärvar ju sina egna länder, städer och kvarter. Konspirationsteorin är svårsmält.
Det började med att vi skulle rädda världens alla flyktingar genom att bjuda hem dem till oss; en matematisk omöjlighet förstås. Det finns också teorier om att storföretagen vill dumpa lönerna på arbetsmarknaden med billig importerad arbetskraft. Samt ett sätt hålla igång våra åldrande samhällen, när vi själva inte förökar oss tillräckligt mycket. Eller att invandrarna är här för att skapa en ny underklass, som kommer att rösta på sina välgörare, de etablerade partierna.
Inga av de här idéerna tar hänsyn till kulturen, att ett land inte förblir detsamma om befolkningen drygas ut med folk från andra kulturer. Nya tempel kommer att byggas, nya seder och bruk införs, andra språk talas på gatorna. De mångkulturella länderna kommer att ändras radikalt, kanske kommer till och med syftet med invandringen (vad det nu är) att skifta. Själva basen varpå samhället är byggt kommer att förändras. Vi kommer att få nya politiska partier, nya institutioner, och därigenom nya lagar, regler, ny ekonomi och arbetsmarknad.
Kanske är det så att mångkulturvurmarna inte kunde föreställa sig den här utvecklingen? De trodde att invandrarna skulle assimilera sig till den lokala kulturen och bli en del av medborgarskaran? Att de sakta skulle anta lokala sedvänjor, dialekter och manér. Att folk är utbytbara. Att en person från en valfri plats på jorden kan flyttas vart som helst i världen och anpassa sig snabbt efter några år. Att alla innerst inne är potentiella västerlänningar, som bara behöver en hjälpande hand för att hitta rätt. Att vår kultur är självklar och orubblig?
Så är det ju förstås inte. Svenskar är en försvinnande liten minoritet av jordens 7 miljarder invånare. Alla grandiosa idéer om världsförbättring och godhet blir absurda ur det perspektivet. Hur ska den här lilla befolkningsspillran rädda jorden, genom att erbjuda alla andra att flytta till deras land? Och sedan när situationen blir ohållbar, då blir man paralyserad, och retirerar till en ren fantasivärld. Man smutskastar folk med helt normala och rimliga idéer. Bubblan får inte spricka. Allt kommer att bli bra, hör man i samlad kör, om och om igen. Allt kommer att bli bra.
