Fri invandring (öppna gränser, fri rörlighet etc) diskuterades seriöst för några år sedan, och även om vi idag är alltmer skeptiska, så finns fenomenet kvar likt en diffus tankefigur som hemsöker diskussioner och debatter.
Kanske är det dags att en gång för alla reda ut begreppet?
Fri invandring kan endast förekomma om det finns:
- oändligt antal bostäder till hands för den hastigt ökande befolkningen.
- oändligt antal arbetstillfällen.
- oändligt antal skolor, lärare, böcker osv.
- oändligt antal sjukhus, vårdplatser, vårdutrustning, sjuksköterskor och läkare.
- oändligt antal poliser, advokater, domare.
- en befintlig befolkning som är beredd att kompromissa med sin särart, integritet, kultur och religion.
- ett konkret beslut om fri invandring som röstats igenom i fria och allmänna val.
Om punkterna inte uppfylls så kan vi egentligen inte ha fri invandring. Begränsningen kan utgöras av bostäder, arbetstillfällen, vårdplatser, skolor eller annat. Däremot har ju arbetsmarknaden eller sjukhusen som bekant inga gränsvakter. Det är statsmakten som historiskt sett tagit det ansvaret, samt att utvisa de som inte lämnar landet frivilligt, trots att de fått avslag eller på andra sätt blivit ratade.
Om politikerna inte tar hänsyn punkterna ovan så är de inkompetenta. Det handlar inte om naivitet, överraskningar, oförutsedda händelser osv. Nej, de ovan uppräknade punkterna bygger på logiska antaganden som är svåra att komma förbi. Överanstränger man de begränsade resurserna så kommer det istället att uppstå brist, som i sin tur kan leda till diverse samhällsproblem.
Den här typen av naturliga begränsningar gäller inom de flesta politiska områden. Och ofta står de i motsats till trossatserna från renläriga idealister och visionärer, som ibland tycks sakna realpolitiska spärrar. Ända tills den dagen då idealisterna vaknar ur sina drömmar, och sällan ens då erkänner sina fel och brister, även om de bringat olycka och fördärv över folket. Därför bör all politik föras nära väljarna, och i största samråd med dem, utifrån realistiska, handfasta och lokala principer. Av folket, för folket.
