De grekiska partiledarna sitter i maratonmöten, och kan inte komma överens om villkoren för de nya EU-nödlån som ska rädda landet ifrån oordnad konkurs. När man nu ska träffa Brysselpolitikerna har man egentligen inget att komma med. Krisen och den svävande oordningen fortsätter.
Men helt ärligt, vad sysslar grekerna med? Varför gör de inte som vanligt, går med på alla krav, och ändå struntar i dem. Det är ju så det gjort hittills. Frågan är bara vem som tröttnar på den här leken först, EU-ledarskapet eller grekerna själva?
Jag börjar få en vag känsla av att något annat är i görningen. Bli inte alltför förvånade om ni får betala med drachmer när ni åker till Grekland på semester i sommar.
Och alla andra kommer också att vara där, eftersom Grekland efter valutaskifte och devalvering kommer att vara Europas mest prisvärda turistland. Kanske kan denna taktik på sikt få landet på fötter? Det är åtminstone värt ett försök, bättre än att månatligen tigga pengar från sina grannar?
Baksidan av ett utträde (ur valutaunionen eller hela EU) är att det kommer att ge väldigt dåliga signaler utåt. Vi inser att EU inte är särskilt stabilt, att hela idén med ett federalt europabygge kanske inte håller?
Och notera, om det kommer att gå bättre för Grekland efter utträdet än innan – ja, då är det första spiken i kistan för hela EU-projektet. Den irriterande frågan blir aktuell ännu en gång: – Vad ska vi med EU till?
