Självbilden i Sverige är att man bor i ett av världens rikaste länder och att levnadsstandarden är särdeles hög. Det här är något som de flesta är eniga om, och att ifrågasätta saken är i det närmaste omöjligt. I bästa fall får man ett försynt eller överlägset leende tillbaka. Sverige är bäst. Punkt.
Under valrörelsen 2006 uppmärksammandes stundtals nyfattigdomen i landet, alliansen målade upp en mörk bild av det socialdemokratiska Sverige, det fanns massor av människor i utanförskap, statsskulden var hög, och Medelssvenson var skuldsatt, överbeskattad och fattig sett till nettoförmögenhet.
När Alliansen med Moderaterna i spetsen sedan vann valet så hörde man inte så mycket om det här. Lösningen var att få folk i arbete genom lite trixande och quick fix. Nyfattigdomen var baserad på fakta, men användes mest som ett politiskt vapen.
De fundamentala problemen med överbeskattning och skuldproblem lämnades därhän.
Situationen i Sverige är att många har bolån för villa eller bostadsrätt, de har lagt en väldigt liten insats, och de amorterar sällan eller aldrig. Genom att bostadspriserna ”alltid går upp” kan man acceptera det här beteendet, eftersom det då ser ut som en säker investering.
Studieskulder på ca 200-300 000 kr tillhör också det normala. Samt ca 1-2 milj kr i bolån för en normalfamilj i Stockholmstrakten för en bostadsrätt eller villa på ca 3-4 milj kr. Sen finns det givetvis folk som bor mycket dyrare och har mycket högre lån, se det här som ett slags övergripande exempel.
Sällan har man några större besparingar på banken, eftersom skatten är så hög går det mesta går åt till privat konsumtion. Ibland lånar man även för att konsumera.
Det här ger ca 500.000 – 1.000 000 kr kr över i nettoförmögenhet, om man skalar av alla lån. Pengarna är oftast intjänade via en s k bostadskarriär där man köpt och sålt med vinst några gånger, från litet till större.
Den här typen av pengar är vanskliga, dels för att de är investerade i boendet, och kan bara tillgodogöras om man säljer och inte köper något nytt, dvs flyttar till en hyreslägenhet. Dessutom är den svenska bomarknaden mer skakig än man tror, en rejäl prisnedgång skulle kunna radera ut hela överskottet. Minns kraschen i början av 90-talet.
Att jämföra med andra länder runt exempelvis Medelhavet där en familj ofta äger lite mark här och där, kanske har de en ägarlägenhet som de hyr ut för att dryga ut kassan, samt det egna boendet, som ofta är lågt belånat eller obelånat. Detta förefaller vara ett skämt för mången svensk, men det är sant. Det finns folk som verkligen äger sina hus, på riktigt.
Sen kan man dividera om skillnader i kvalitet, treglasfönster, isolering, och dränering – något som man kanske inte satsar så mycket på runt Medelhavet. Ofta för att det inte behövs i samma utsträckning som i Skandinavien. På samma sätt som pool, AC och roofgarden är ovanliga i Svedala.
Nettoförmögenheten är ofta mer än 500.000-1.000.000 kr som den fiktive svensken hade. Dessutom är pengarna disponibla på ett annat sätt, man behöver inte sälja familjehemmet för att få loss pengar. Man kan sälja uthyrningslägenheten eller markplätten.
Att ha en slant undanstoppad ger grundtrygghet, en trygghet som i Sverige istället ges av staten i form utav bidrag och ersättningar.
Nåväl, på senare år har även mången sydeuropé gått till banken för att få lån, så den här bilden är inte helt tydlig längre. Men svensken har också fortsatt att gå till banken, och ännu mer ökat sina skulder.
Den privata sektorn i Sverige hör till den mest skuldtyngda inom EU, detta kan man studera hos Eurostat, sök på private debt så får ni en färsk graf.
Greker och italienare är inte är lika belånade, även om deras länder har stora statsskulder. Det privata ägandet är skilt ifrån det offentliga, men förr eller senare kommer staten att försöka driva in pengarna från medborgarna, ofta genom skatter och pålagor. Och då belastas även den privata ekonomin. Skatteplanering, skattesmitning och utlandsflytt är populära sätt att undvika detta.
Däremot är det svårt att smita undan en dålig privat ekonomi. Kanske några nya lån vore något?
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, ideologi
