Fallet Emil upprör många; en ung man dör p g a att ambulans inte anländer. När den dödsjuke mannen ringer SOS Alarm anses han inte trovärdig av någon oklar anledning, och lämnas att dö i ensamhet. Och det är tydligen inte första gången folk har negligerats eller behandlats illa av SOS Alarm.
Världen rikaste land med världens bästa vård verkar inte kunna leva upp till förväntningarna. Och det är svårt att skryta med världens bästa vård när patienterna inte ens får komma in på sjukhusen. Om SOS-operatören råkar vara på dåligt humör så får man ingen hjälp. Man är överlämnad till någon slags godtycklig bedömning i ett extremt kritiskt ögonblick. Det räcker inte med att säga: – Hjälp, jag kan inte andas, skicka en ambulans. Nej, operatören ska tydligen avgöra – via telefon – om man är trovärdig eller ej. Det här är riktigt jävla sjukt. Man undrar vem som beslutat om operatörernas rutiner?
Vi lägger ner enorma summor av skattepengar för att välfärden i vårt land ska fungera. Svenskarna betalar mest skatt i hela världen. Ändå brister det, och folk dör. Dör på riktigt. Då kan vi ju skrota hela välfärdsprojektet. Vad är poängen? Inför privat vård. Låt mig betala, då kanske jag blir pank och skuldsatt – men får åtminstone leva.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, vård, emil, fallet emil, SOS Alarm, Ambulans
