Det mullrar bakom ridåerna hos det republikanska partiet i USA. En falang har öppet tagit avstånd från att stötta Israels krigsäventyr i Mellanöstern. Gapiga röster som exempelvis Nick Fuentes menar att bidragspolitiken till den lilla judiska nationen inte är berättigad, han ifrågasätter miljardrullningen till Tel-Aviv, medan situationen i USA på många ställen är undermålig, både socialt men även vad gäller vägar, broar, flygplatser och annan infrastruktur.
Det finns inte heller någon framtida vinst i att stötta Israel, menar han, istället verkar det som att utgifterna ständigt ökar och den geopolitiska situationer blir allt mer ohållbar. Fuentes påstår dessutom att det ofta finns ett förakt för amerikanska värderingar hos den judiska befolkningen i USA, varav många villkorslöst stöttar det Israeliska projektet.
Kritiken belyser att många amerikanska judar erkänner Israels ambitioner om att förbli en etnostat, medan de tycker att USA absolut inte ska vara det, och gladeligen ska ta emot migranter från hela världen, trots att landet grundades av vita Européer, som förmodligen också vill bejaka sin kultur. Nyligen blev Fuentes intervjuad av Tucker Carlson, vars nyhetsnätverk numera förmodligen är det största i Amerika, och diskussionen hade en vänskaplig ton.
Rasistanklagelserna haglar förstås mot de Israelkritiska debattörerna, men hur högt de än skriker antisemit, så kan de inte osynliggöra det märkliga, höga och synbart villkorslösa stödet till ett avlägset land, som dessutom anklagas för folkmord, utfört med vapen från bidragslandet.
Varför inte sätta Amerika först, och sluta åka runt i världen och starta krig och ställa till med oreda?
Det var just detta Donald Trump gick till val på. Han ville stoppa krigen och miljardrullningen. MAGA står ju som bekant för Make America Great Again. Och Trumps politik gick ut på att sätta inrikespolitiken i centrum och tona ner krigsäventyren. Men så blev det inte; den amerikanska militären fortsätter att lägga näsan i blöt, både i heta krigshärdar som i Ukraina, men även på ljumma platser som Iran och Venezuela.
Trump har också kritiserats för att inte publicera filerna kring Epstein, och utröna hans koppleriverksamhet i grunden. Nu verkar det som att filerna ska publiceras, efter mycket diskussioner, men vi får se om allmänheten någonsin får se den ofiltrerade versionen.
Efter alla märkliga rundturer både vad gäller interna löften och krigsäventyr, så är Trumps anhängare besvikna, och anklagar presidenten för att inte sätta Amerika först, att han inte längre representerar MAGA. Medan Trump givetvis slår ifrån sig och menar att han är MAGA.
Då är frågan, är verkligen Donald Trump roten till MAGA-rörelsen? Jag skulle vilja säga att han inte är det. Det fanns redan en slags agenda om att sätta Amerika först under Obama, att man skulle avsluta George W Bush krigsäventyr, och istället satsa på inrikespolitik, där ett gemensamt sjukvårdssystem var en av de viktiga punkterna. Men Obama svek, han fortsatte att kriga, och förutom konflikterna i Irak och Afghanistan startade han ett nytt krig i Libyen. Där fanns också ”Tea Party-rörelsen”, som också ville sätta inrikespolitiken i centrum. Samt även Ron Paul som predikade fred, tillbakadragande och interna reformer.
Trump plockade upp en fallen mantel, han red på en våg som redan fanns; och nu verkar det som att han – likasom alla hans föregångare – inte förmår att fullfölja uppdraget.
