Våra folkvalda lovar oss en bättre framtid vid varje enskilt val. De ska förbättra skolorna, vården och skapa trygghet för medborgarna. Hur det sedan går med de fagra löftena är en annan fråga. Men en sak är säker, ju sämre tillstånd vi har i ett samhälle, desto mer kan politikerna lova oss. Utan elände och kriser så behöver vi inte deras hjälp.
Därför är det viktigt att vi har finanskriser, klimatförändringar, pandemier, krig, klasskillnader, ojämlikhet, överbefolkning, migrationsproblem, oroligheter och allt annat. Utan problemen så behöver vi inte problemlösarna.
Och ibland får man för sig att politikerna helt eller delvis är med och orsakar dessa underliggande problem, istället för att arbeta för fred, frihet och trygghet.
Under 1990-talet, efter kommunismens fall så trodde vi för ett ögonblick att fred och förbrödring skulle råda under överskådlig tid. Men politikerklassen fick en enorm chans med 9/11-katastrofen; USA startade krig mot först Afghanistan och sedan Irak, därutöver stiftades en mängd undantagslagar i syfte att bekämpa terrorismen.
De amerikanska tendenserna smittade av sig på resten av världen, och det är numera fullt normalt mer rigorösa kontroller av flygpassagerare, avlyssning, digital övervakning, samt kontroll av banktransaktioner. Den nuvarande pandemin kommer förmodligen att leda i samma riktning med s.k coronapass, restriktioner och nedstägningar. Makthavarna slösar sällan bort en lukrativ kris. Flera av de här restriktionerna kommer förmodligen att permanentas, eller plockas fram vid behov.
Ett annat exempel; utan den extensiva migrationspolitiken med alla dess kostnader och efterföljande sociala utmaningar skulle Sverige vara ett av världens rikaste länder i paritet med Schweiz och Luxemburg. De flesta vet att så är fallet, men vi vill helst inte prata om det. Och klimatpolitiken kan nyttjas för liknande syften. Höga bensinskatter hotar vår rörelsefrihet såväl som vår ekonomiska frihet. Energibrist kommer att leda till företagsflykt, avindustrialisering och sänkt standard för medborgarna. Medan mängder av småregleringar stör våra vardagsaktiviteter och stjäl tid och pengar.
För inte så länge sedan var de flesta eniga om att blott forskning och ny teknik skulle kunna lösa problem med utsläpp och nedsmutsning. Så är det inte längre. Problemen är alldeles för värdefulla för att lösas. Eländet kan istället användas för att skrämma ett redan frustrerat folk till att acceptera ännu fler regler och undantag.
