Vad händer år 2007, vilka utmaningar står vi inför?
För regeringen Reinfeldt kommer utmaningarna att bli fortsatt hårda. Hur vända den omdöpta socialdemokratiska skutan, med en miljon i utanförskap och där 43% av världens högsta skattetryck går till ”socialt skydd”? En uppvaknande för den som alltid undrat hur det kommer sig att skola och vård blir allt sämre fast skatterna ideligen höjs. Eller för den som känner sig hotad på nattbussen och inser att blott 2% går till samhällsskydd och rättsskipning. Tyvärr räcker det nog inte att fila lite på a-kassan och lansera skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Allt fler liberaler kommer att knyta handen i fickan. Vi som är måttligt förtjusta i den ljumma socialliberala soppa som serveras kommer förmodligen att stillatigande äta; vad som helst är ju bättre än sossarnas iskalla gröt, vars bäst-före-datum gått ut för länge sedan. På den vänstra sidan av stranden kommer det att skramlas en hel del, alla fula trick är tillåtna när det gäller att slå en borgerlig regering i sank. Det finns emellertid en risk med att skramla för högljutt, till slut står du ensam och skramlar.
Under våren börjar avtalsrörelsen, då fackföreningena med LO i spetsen ska dricka punsch med näringslivet och dela på spettekakan. Många avdelningar kräver rejäla lönelyft, ingen ägnar en tanke åt att om minimilönerna höjs så exkluderas många från arbetsmarknaden, framförallt outbildade, folk med lättare skador/sjukdomar, ungdomar etc. Enligt den förra regeringens logik så ska dessa grupper gå på bidrag, vilket tillåter facket fortsätta med sitt hårda pokerparti. Här firar den kollektiva egoismen stora triumfer. Den nya regeringen kommer inte att lägga sig i själva avtalsrörelsen, däremot kommer de att sticka kniven i ryggen på dinosaurierna genom att slopa flerkundskravet för F-skattesedel. Vad detta i praktiken innebär överlåter jag åt läsarnas fantasi. Hursomhelst så är det passé med jätteorganisationer som agerar överförmyndare och slösar med medlemmarnas pengar. Vi kommer i framtiden (förhoppningsvis) att mötas av mindre, politiskt neutrala, ödmjukare fackföreningar som ser till medlemmarnas bästa och agerar därefter.
Socialdemokraterna ska välja en ny partiordförande under året; och jag är ganska övertygad om att när damligan och Nuder hamnat på avbytarbänken, ja, då återstår Bodström som en tvålfager, ungdomlig kompromisslösning. Vi som känner till hans vurm för integritetskränkande lagar inser att en dylik person måste punktmarkeras. Inte för att han är sosse, utan för att han saknar respekt för individens frihet. Dessutom gick han inte med i socialdemokratiska partiet förrän han erbjudits en ministerpost, vilket gör honom till en ganska abstrakt, otydlig figur.
Vädret fortsätter att bjuda på en rad obehagliga överraskningar, vilket innebär att tonen skärps i klimatdebatten. Istället för att göra någonting åt skogsskövlingen i Sydamerika (en av de största koldioxidbovarna) höjer vi skatten på bensin. Visst, för all del, alla måste ta sitt ansvar – även pluttlandet i norr med världens största samvete och världens största självförtroende. Om vi driver en tuff miljöpolitik och agerar som ett gott exempel så kommer andra länder att följa efter. Tanken är god.
Miljörörelsen har tyvärr starkt bidragit till den globala uppvärmningen, som ett resultat av den kärnenergi-skräck som spreds från slutet av 70-talet och framåt. Om vi fortsatt att bygga ut kärnkraften, och fortsatt att lägga stora summor på forskning så hade situationen förmodligen varit en annan idag. Vi hade knappast förbrukat fossila bränslen i dagens omfattning. Å andra sidan kanske vi hade haft en eller två ”harrisburgolyckor” istället? Vem vet vilket som hade varit bäst? Nu kanske polerna vänds och Golfströmmen slår knut på sig själv, om vi får tro dystopikerna. Under år 2007 kommer förmodligen något ledande västland att presentera ett utbyggnadsprogram för kärnkraft. Vi har väntat länge nog på alternativa energikällor, tålamodet är slut.
Den tyska förbundskanslern Angela Merkel har lovat att försöka blåsa liv i den gemensamma europeiska konstitutionen. Därifrån är sedan steget inte långt till en federation, ett europas förenade stater. Om det blir aktuellt med en nylansering kommer det förmodligen att utlysas folkomröstning. Jag kommer att återkomma i ämnet, eftersom det är det största som hänt Europa sedan Augustus besegrade Marcus Antonius och därmed konsoliderade det romerska imperiet.
Måhända får vi se en tronpretendent i Ryssland, då Putin inte kan återväljas 2008? Enligt konstitutionen kan en president inte sitta längre än två mandatperioder i rad. Men vem vet, kanske finns det fortfarande möjligheter för Putin att klamra sig fast – lagar och förordningar verkar hänga löst i Ryssland. Under året får vi förmodligen veta åt vilket håll det barkar. Ett ödesår för det ryska folket.
Vad händer i Irak? Det skulle inte förvåna mig om USA väljer att skicka hem större delen av trupperna. Saddam är död, Irak har ett parlamentariskt statsskick, vad mer kan man göra? Hur länge ska amerikansk militär agera polis åt irakierna och bränna skattepengar? Självklart är jänkarna medvetna om att de skapat kaoset, men erfarenheter från bl a Vietnam kommer förmodligen att få dem att inse att det bittra äpplet inte är så illa ändå. Klimatet har vänt, plötsligt undrar alla vad USA gör där? Många amerikaner har glömt paniken, skymfen och kraven på vedergällning i samband med 11-september-katastrofen. Vill Bush lappa ihop sin sargade ämbetsperiod så väljer han att plocka hem soldaterna.
—
Intressant.se. Andra bloggar om: samhälle, politik, 2007, det nya året
