God jul!


I sekulariserade juletider när ”Santa” ersatt gårdstomten, Kalle Anka ersatt högläsningen, sovmorgonen ersatt julottan, maten och vurmen för det traditionella ersatt jesusbarnet – vill jag passa på att dela med mig av några enkla recept. Eftersom min familj är av ungersk-grekcypriotisk-finsk härkomst med lite österrikisk-fransk-polsk-rysk anstrykning blir det ett blandat julbord, där det svenska ändå dominerar.

Som förrätt rekommenderar jag inlagd sill och gravad lax. Lägg in sillen själv; köp saltad sill i burk, skölj ordentligt, och följ receptet för vanlig inlagd sill – men skär ner några bitar ingefära, samt riv ner skalet från en hel apelsin. Mycket gott. En annan höjdare än senapssill; följ standardreceptet, men använd fransk senap, och honung istället för socker. Skiva vörtbröd i halvor, lasta på sill i önskad mängd, och avnjut som plockmat. Gravad lax köper man med fördel på Hötorgshallen; servera på en bädd av salladsblad, skivad tomat, gurka, krutonger, stänk på en sås av gräddfil, fransk senap & dill. Addera några skivor flatrökt ål om du vill dröja kvar vid det maritima inslaget.

Som huvudrätt serveras bland annat skinka. Skölj den rimmade skinkan väl, koka tillsammans med med ett dussin torkade fikon, några svart- och vitpepparkorn, samt tre hela vitlöksklyftor. Stick i en köttermometer så behöver du inte dividera om tiden, 72 grader brukar vara optimalt.

Den franska senapen, rikligt använd i vårt kök dyker ånyo upp; blanda senap, honung, olivolja, samt en krossad vitlök och pensla skinkan innan griljeringen. Lägg därefter upp på fat tillsammans med de kokta fikonen; anrättningen ser måhända en smula medeltida ut, men är äldre än så. Receptet kommer ursprungligen från romaren Apicius kokbok, men jag har tagit mig friheten att modifiera en smula.

Ankan, som är central i både min och andras julfirande (fast på olika sätt), steks i en ugnseldfast form. Den enda kryddan som används är salt. För att få den rätta smaken och spröda karamelliserade stekytan krävs att vi skär den i bitar, lår, bröst, vingar etc. Det blir inte lika vackert som den helstekta varianten, men desto godare. Spritsla på rapsolja och vändstek på ca 175 – 200 grader tills färgen tangerar det gyllenbruna.

Skinkan och ankan serveras tillsammans med finska rotsakslådor, Janssons frestelse, saltgurka och surkål stekt i ankfett. Som dryck rekommenderas Carnegie porter, en avdammad outsider som slår de flesta julöl med hästlängder. Till huvudrätten är det gott med en Rioja Navajas Crianza 2003, ett formidabelt rödvin som varken är alltför ekat, flirtigt el dyl; det påminner med sin kryddiga, fruktiga enkelhet om en dyr Bordeaux, förutom prislappen. Ris á la malta som efterrätt. Kaffe, samt whisky av märket Laphroaig. Slut.

Hmm. Jul handlar nog mest om mat för min del, jag gillar att laga mat, gillar att äta och dricka vin. Det förvånar mig inte att julen är en ersättning för romarnas Saturnalia, ty ingen vet egentligen när Jesus föddes; biskoparna ersatte en populär högtid med en annan när kristendomen tog över. Mat har alltid varit ett skådespel, både för ögat, för gommen och inte desto mindre ett socialt skådespel, där man försöker bräcka varandra med nya och gamla delikatesser, samt briljera med ord och visor. Vi skiljer oss inte så värst mycket från romare och greker på det sättet.

Det svenska julbordet är en nordisk ”mezze” där vi serverar gamla bonnrätter som dammas av och modifieras. Inlagda gäddor och rökta gåsbröst ersätts av köttbullar och Janssons frestelse, som i sin tur ersätts av lingonsill och kalkon. En tradition är inte en tradition om den inte utvecklas. Vi vill gärna tro att julmaten sett likadan ut i hundratals år, vilket den iof har, men rätterna kommer och går, liksom människorna som tillagar dem. Jag önskar alla en god jul!

Detta inlägg är INTE pingat på Intressant.se.


Missa inget!

En sammanfattning av veckans artiklar skickas till din inkorg, varje måndag.