USA:s president Donald Trump gick till val på skattesänkningar, bekämpa byråkratin, ta hem trupper och avsluta krigen, samt förhindra illegal migration och istället främja arbetskraftsinvandring baserad på utbildning och behov.
Det är en plattform som är högst rimlig, oavsett partipolitisk tillhörighet. Många vanliga amerikaner och även européer skulle kunna skriva under på detta. Det är viktiga frågor i tider av ökad statsmakt, krig, interventioner och okontrollerad massinvandring.
Sen var det i och för sig många som inte studerade Trumps politik eller hans vallöften närmare. Det visste inte riktigt vad han stod för, de förlitade sig på mediebilden av Trump, som givetvis var en fullständig karikatyr. Den som synade saken insåg att Trumps politik inte var det egentliga tvisteämnet, utan att det var något fel på Trump, som person.
Nu kan vi istället sitta och vänta på vart nästa krig ska startas av USA:s nya ledargarnityr. Sannolikheten för nya konflikter är stor. Demokraterna gick inte till val på en fredsplattform. Få vet vad Joe Biden gick till val på egentligen, bara att han var emot Trump.
Förmodligen blir det Iran eller dess grannskap. Vi kan också förvänta oss oroligheter och amerikansk inblandning i Vitrysslands problem. Syrien är potentiellt också ett område där man kan fortsätta kriga. Och sen kan uppfinningsrika politiker givetvis starta helt nya konfliktzoner, för att göda den amerikanska armén och dess försvarsindustri.
Trump löste problemet genom hårdare krav på Nato-ländernas försvarsutgifter, och att de följde sina tidigare löften om högre nivåer. På det viset kunde han få både försvarsindustrin och alla andra nöjda, utan krig. Ganska smart, ifall ni frågar mig. Men så var ju Trump inte heller en yrkespolitiker, utan en affärsman, som är van att handla inom lagens ramar, och inte utanför dem. Såsom politiker är vana, ty de stiftar ju lagarna; något som kan göra dem en smula maktberusade.
Skattesänkningar och minskad byråkrati kom förmodligen som en skänk från ovan för den vanliga medelamerikanen, samt omförhandlingen av handelsavtalen med Kina som uppmuntrade fler industrier att stanna kvar i USA. Det glömda Mellanamerika ingavs hopp, och den förbisedde mellanamerikanen, som inte bor i de hippa storstäderna, utan som lever ett mer s.k traditionellt liv i mindre samhällen.
Ändå gick det inte vägen; det var inget fel på Trumps politik, utan hur han presenterade sina förslag, hur han pratade, hur han twittrade, och hur han grimaserade och uttryckte sig. Att han skarvade och överdrev, och inte gav exakta och doktorsgranskade kommentarer om världsläget. Och att han verbalt slog tillbaka mot hånare och belackare. Hans manliga, adrenalinstinna utstrålning, hans orangefärgade solbränna, konstiga frisyr, alltför långa slips, och hans fru som pratade engelska med stark slavisk brytning.
Det handlar om god ton, gott folk. God ton.
Lärdomen är, det är ok att mörda och bete sig som ett svin, bara du har fin skräddarsydd kostym, och pratar med len stämma och inte kränker någon med ditt tal.
Jag önskar det amerikanska folket lycka till, det kan de behöva. Och alla andra också.
Nu återstår omräkning av röster i några delstater, samt valfuskutredningar, och sen får vi se vad som händer i december då den nya presidenten ska utses via elektorsrösterna.
