Från att närmast ha betraktats som en syssla för tokar, så har numera UFO:n åter kommit på modet. Amerikanska militären har lyft hemligstämpeln på några intressanta fall, och flera prominenta tidningar har tagit upp ämnet på ett lite mer seriöst sätt.
Dessa oförklarliga fenomen har ofta haft en koppling till militären, från 1940-talets s.k Foo-fighter till dagens unidentified aerial phenomenon (UAP). Det handlar om klotformade ljusfenomen som kan hovra i luften, accelerera väldigt snabbt för att sedan försvinna. De gäckar mestadels piloter eller militära installationer. Men även civilister ser ibland dessa ”orange orbs” på himlen. Ibland syns flera tillsammans, och ibland ensamma. De kan formera sig till till trianglar, lösa upp formationen, och röra sig oregelbundet, både snabbt och långsamt.
Vad är då detta, finns det några vettiga förklaringar?
En vanlig tolkning är att det handlar om hemliga testflygningar av framtidens stridsflygplan. Eller andra stormakters hemliga farkoster, där de lyckats utveckla en smått överlägsen teknik, och till vår förtret nu gäckar västvärldens försvar.
De märkliga manövrarna pekar å andra sidan på en ingenjörskonst som förmodligen inget land behärskar. Därför ligger det nära till hands att fundera på mer avancerade civilisationer, utomjordingar. De har färdats genom rymdens vidder och/eller passerat ett maskhål i rymdtiden. Nu utforskar de vår planet och vår kultur på behörigt avstånd. Kanske tar de kontakt med oss i framtiden?
Tvära svängar och extrem accelerationen kan tyda på att det är obemannade farkoster vi ser, ty få levande varelser skulle kunna klara dylika påfrestningar. Om vi inte pratar om någon slags antigravitationsdrift, där piloten möjligen befinner sig i ett annat referensplan och därmed inte påverkas av de väldiga g-krafterna.
En annan populärkulturell förklaring handlar om att 1940-talets atombombssprängningar öppnade ett hål i väven, och tillät våra besökare att färdas till vår värld. Det är dock förargligt att ljuskloten siktades sex månader innan den första provsprängningen i New Mexiko. Om detta verkligen var den första provsprängningen vill säga? Varför testades inte de bägge atombombsprototyperna, utan blott den ena? Eller hemlighölls det första provet för att något gick väldigt fel?
Ytterligare förklaringar handlar om utbrytarcivilisationer. Det är med andra ord inga utomjordingar som besöker oss, utan människor som lever i dolda baser under exempelvis isen på Antarktis. En vidlyftig teori går ut på att tyskarna uppfann antigravitationsdriften i slutet av andra världskriget, och en handfull sammansvurna lyckades fly det sönderbombade Tyskland och byggde upp en ny tillvaro någon annanstans. Tekniken har sedermera ytterligare förfinas, och utbrytarcivilisationen är numera ytterst avancerad, de utforskar rymden och har baser på exempelvis månen.
Ibland ser de glödande kloten på himlen ut som punkter från en laserpekare, de rör sig också på ett liknande ryckigt vis. Detta föranleder spekulationer om att det kanske inte är föremål, utan ljuskäglor projicerade antingen från marken, eller från ett annat större dolt skepp. De stridspiloter som följt efter objekten och låst dem i sin radar håller måhända inte med om saken.
Slutligen så kan man också betrakta dem som någon slags väsen som följt oss under alla tider. Gäckande älvor, som far fram över himlen och njuter av att vi inget begriper. De skrattar åt oss högt däruppe, kanske är de tolv till antalet och bor på ett heligt berg? Måhända var det samma varelser som ledde folk över öknar och berg, som visade sig som glödande malm om natten och en virvlande sandstorm om dagen? Dessa interdimensionella skojare hyser ett stort intresse för våra stridsflygplan, skepp och vapen. De flesta och bästa siktningarna har ju gjorts i militära sammanhang. Kanske är de inte så illvilliga och gäckande som vi tror? Måhända är de våra kosmiska övervakare?
