Det finns många som inte vill att kreti och pleti ska få härja fritt på internet. Det fria ordet tar sig enorma dimensioner när det kan spridas över hela världen blott genom några tangenttryckningar. Nu är det iof inte så enkelt, men i princip så fungerar det så, väldigt många kan ta del av dina ord numera, oavsett om du startar en blogg, youtubekanal, skriver på sociala medier eller i debattforum.
Förr i tiden var detta ett privilegium endast avsett för tidningar, författare, mediehus, statsmakten och andra etablerade källor. Och för att starta och distribuera skrifter så krävdes utgivningstillstånd, en ansvarig utgivare etc. Och tillståndet söktes hos offentliga myndigheter, det var politiker och byråkrater som avgjorde vilka som fick sprida sina åsikter. Och var man inte nöjd med det som skrevs i tidningarna kunde man skicka s.k insändare eller begära replik. Om texten blev publicerad var upp till utgivarens goda vilja.
Givetvis vill de etablerade medierna hålla nykomlingarna borta. De vill inte släppa in några nya lag på spelplanen. Ofta beskrivs bloggar och alternativa medier som oseriösa och oproffsiga, vilket är ett väldigt märkligt ställningstagande, eftersom det finns bloggar som drivs finniga 14-åringar – men likväl av akademiker och allehanda experter.
En urskiljning är på plats. Givetvis pumpas det ut massor med dumheter, konspirationer, halvsanningar och även hat. Det mesta är rent utav strunt, men varför ska vi ens diskutera det undermåliga? De flesta bloggare och youtubers tröttnar och slutar innan de fått en större skara följare. Vi kan inte ändra världsordningen och påverka politiken genom att ladda upp en video på Youtube, eller skriva ett blogginlägg. Popularitet är det som idag skiljer agnarna från vetet. Och det går alldeles utmärkt att strunta i allt man inte gillar.
Därutöver finns det massor av fantastiska bloggar och nya medier. Och sanningen är den, att om man nuförtiden verkligen vill ha tag på specifik information, så vänder man sig till en rad expertbloggare eller smalare alternativa medier. Idag är det ofta internetpersonligheter som sätter dagordningen, de använder sig både av text, ljud och video, och många av dem är proffsigare eller mer nyskapande än de traditionella medierna.
Den som vill veta det senaste om amerikansk inrikespolitik väljer t.ex The Daily Wire eller Styxhexenhammer666. Och även om den sistnämndes namn och utstrålning är lite udda, så är han betydligt mer påläst än DN:s främste USA-kännare. Och vill man veta mer om de stora sammanhangen, geopolitik etc, då läser man Geopolitical Futures. Och de som vill lära känna Donald Trump bättre (förutom den ständiga gnälliga kritiken) så kan man med fördel läsa Scott Adams. Och då skrapar jag bara på ytan här, det finns så mycket mer. Klicka på läsvärt i menyn så hittar du lite till.
Gammelmedia är idag oftast ett eko av en massa andra källor. De är alltid tvåa på bollen, trots sina större resurser och all personal så saknar de originalitet, passion och ett verkligt intresse för de skilda ämnena. Medan expertbloggarna brinner för sina respektive områden.
Frågan är hur länge vi vill lyssna på den tillrättalagda efterklangen, istället för att gå till källorna direkt? Den dagen Medelsvensson förkastar mellanhanden, då är det kört för de stora mediehusen.
Därför är det nu väldigt bråttom att förbjuda, reglera och korrigera, så verkligheten inte ska hinna ikapp.
