Nu har vi kommit till årets sista skälvande vecka, och det är dags att spå framtiden. Jag har under många år ägnat mig åt denna lek, med varierande resultat. Ibland kan man ana långsiktiga trender, men det är betydligt svårare att förutse vad som kommer att ske under de närmaste 365 dagarna.
USA & Trump
Om Trump återvänder till makten (mycket kan fortfarande hända innan han svär presidenteden den 20 januari), tror jag att vi kommer att få se ett mer introvert amerikanskt imperium. Trump har redan nämnt Panamakanalens betydelse för handeln, att den ursprungligen konstruerades av amerikaner, samt Grönlands strategiska roll i norr och Kanadas viktiga position som granne. Det är tydligt att Trump fokuserar på att konsolidera USA:s territorium, handelsvägar och utposter. Lägg därtill tullar och tariffer, kombinerat med låga inhemska skatter och mindre byråkrati, och resultatet blir ett företagsklimat som påminner om amerikansk strategi före de båda världskrigen.
Ukrainakriget
Ukrainakriget kommer att gå in i en ny fas. Om USA minskar sitt stöd kan Ukraina inte fortsätta kriget. Detta kan leda till antingen ett kaotiskt sammanbrott eller förhandlingar. De flesta kloka ledare skulle välja förhandlingar – något som borde ha påbörjats för länge sedan. Det är kostsamt att vara granne med en stormakt, och Ukraina skulle behöva balansera sitt unika geografiska läge genom att hålla sig väl med både Ryssland, EU och USA. Ett fredsavtal under 2025 kan innebära att de östra delarna blir ryska – exakt hur mycket återstår att se. Ukraina kommer troligen att bli neutralt, och nyval bör utlysas, då Zelensky numera är illegitim eftersom det ordinarie valet ställdes in. Min förutsägelse är att en fredsprocess påbörjas under 2025.
Mellanöstern
Iran kommer sannolikt att ligga lågt. Jag tror inte på ett krig mot USA eller Israel. Ryssland lär behålla sina baser i Syrien, och den nya ledningen där har inte visat några fientliga avsikter mot ryssarna. De verkar snarare vilja upprätthålla goda relationer med både Turkiet och Ryssland.
Israel tycks däremot befinna sig i en expansiv fas, både mot gränsen till Syrien och de palestinska områdena. Frågan är hur detta kommer att sluta. Israel kan omöjligen göra sig ovän med och besegra alla sina grannländer – särskilt inte om USA börjar ställa krav. Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket
Kina & Taiwan
Även om Trump förespråkar en hård retorik mot Kina, tror jag inte på en militär konflikt. Däremot kan vi få se ett ljummet handelskrig. Kineserna inser nog att deras storhetstid är förbi, men samtidigt har de spridit sina handelskanaler globalt. Amerikanska tariffer kommer därför inte att rubba den kinesiska ekonomin i grunden. Sett i ett större perspektiv kan handeln snarare ”normaliseras”, där båda parter gör mer rättvisa vinster. Amerikansk tillverkningsindustri växer, medan den kinesiska mattas av något.
EU och Tyskland
Tyskland går till val nästa år, kanske så tidigt som i februari. Hur skulle EU utvecklas om Tyskland leddes av en verklig högerregering? Med allianser österut – till exempel med Ungern och Slovakien – kan det uppstå en splittring med de mer vänsterinriktade länderna i Norden och Frankrike. Efter Brexit, med bara två stormakter kvar i EU, finns en risk att en av dem lämnar samarbetet eller börjar obstruera. Frankrike skulle förmodligen inte gilla ett tyskt uppvaknande.
EU har länge fjärrstyrts från andra sidan Atlanten. Kontinenten behöver en politik som gynnar dess egna invånare och skapar arbetstillfällen, innovation och framtidstro. Denna förändring kan påbörjas under 2025. Och det kan bli ett turbulent år.
Latinamerika
Flera länder i Latinamerika, såsom Brasilien, Argentina och El Salvador, verkar vara på väg att vakna. Denna vidsträckta kontinent, som så länge befunnit sig i bakvattnet, kan under året uppleva ökad ytterligare ekonomisk tillväxt och utveckling.
Sverige
Det kommer att ta tid innan Sverige landar i den nya politiska verkligheten. Den invanda vänsterretoriken om solidaritet med hela världen, globalism, klimatångest och genusöverdrifter hänger kvar. Förr eller senare kommer medborgarna att inse att ledare som inte erkänner svensk kultur eller identitet inte heller kommer att företräda det svenska folket. Denna medvetenhet kan mycket väl öka ytterligare under 2025.
