I en föränderlig värld blir det allt svårare att förutse händelser och trender för det kommande året. Så, låt oss betrakta de stora penseldragen.
Egypten, Etiopien, Iran, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten kommer att ansluta sig till BRICS under 2024. Ett samarbete som sker utanför västvärldens kontroll och medgivande, som istället blir en konkurrent till den rådande ordningen, där USA tills nyligen var den enda rättmätige supermakten. Istället får vi en värld där Kina och Ryssland reser sig, och blir stormakter på en mer jämlik arena.
I och med att BRICS-samarbetet utvecklas så hotas även dollarns position som världsvaluta; förändringen kommer inte att ske över en natt, men ändå relativt snabbt, och vi kommer snart att se en världsekonomi som inte längre är baserad på den amerikanska dollarn. Valutaskiftet kommer att ha en stor påverkan, då den ekonomiska makten flyttas från väst till öst, och mycket av detta är redan påbörjat genom avindustrialiseringen av USA och Europa. Och vi kommer eventuellt att inse att en app-ekonomi inte överglänser en tung industriell ekonomi. Dyra lärdomar för oss i väst. Det finns risker för en utbredd lågkonjunktur framöver, med allt vad det innebär.
Under året kommer många länder att gå till val, antingen för att välja president eller parlament, däribland Finland, Mali, El Salvador, Azerbadjan, Pakistan, Indien, Indonesien, Senegal, Portugal, Panama, Dominikanska republiken, Mexiko, Rwanda, Litauen, Slovakien, Uruguay, Ghana, Canada och Storbritannien. Och sist men inte minst val till EU-parlamentet, samt det ukrainska, ryska och amerikanska presidentvalet.
Det blir ett riktigt supervalår med ca 40 länder som går till val. Och enligt somliga så finns det en risk för att artificiell intelligens ska påverka väljarna, vilket ökar risken för politisk desinformation och demokratiska bakslag över hela världen. Vad som exakt menas med detta är delvis höljt i dunkel, men vi ska nog vara beredda på både valfusk och allsköns fulspel. Eventuellt kan man tänka sig att vissa idéer får ökad spridning, vilka gynnar specifika partier runt om i världen.
Vi har ju redan sett hur online-fenomen kan få lavinartad räckvidd på kort tid, och förmodligen kan dylikt användas för att påverka generella politiska trender, och i slutändan val. Så var beredda på nya globala massrörelser. Förmodligen kommer nästa års massrörelse att bli mer emotionell till sin karaktär, nu när vi haft Hamas och Israel ett tag, som är en påtaglig krigssituation. Det nya kanske kommer att påminna mer om metoo, trans eller klimatet? Något mer introspektivt?
Supervalåret kan bli tumultartat även utan AI (som ju egentligen avser avancerad machine learning eller chatbots) och inte verklig intelligens. Vi har många impopulära politiker runt om i världen och ett växande politikerförakt. Valen kan bli ett bakslag för de etablerade partierna, där vi får många nya ansikten i maktens korridorer, framförallt i västvärlden. 2024 kan bli högerpopulismens stora år, och ett bakslag för vänstern, globalister och progressiva krafter.
Medan Putin förmodligen sitter säkert, antingen på grund av sin folkliga popularitet eller sitt järngrepp över statsapparaten, eller både och.
I USA kommer Trump förmodligen tillbaka till presidentämbetet då han tveklöst är den mest populäre kandidaten, om inget oförutsett händer, vill säga. Och många tippar nog på det oförutsedda, ännu en gång, vad det nu kan tänkas vara.
Zelensky kommer förmodligen inte att sitta kvar, han har spelat ut alla sina kort och de flesta är trötta på honom. Nya krafter tar över, om de blir väst- eller ryssvänliga beror eventuellt på krigets utgång, vilket i skrivande stund lutar åt en rysk seger under 2024.
Ryssarna kommer förmodligen inte att ockupera hela Ukraina, utan enbart de östliga ryssvänliga delarna där Dnepr utgör en naturlig barriär, samt i söder med rysktalande städer som Odessa etc. Det gamla Galicien i väst, som tillhört både Polen och Österrike-Ungern anses utgöra en krutdurk, och det skulle kosta mer än det smakar att kontrollera detta område. Putin har mellan raderna nämnt att en delning och återförening av dessa regioner inte är helt omöjligt. Frågan är om Polacker, ungrare och rumäner är intresserade? Hur man än vänder och vrider på saken så kommer det förmodligen att finnas kvar något slags rumphugget Ukraina utan kust, inlåst mellan Ryssland, Vitryssland och Centraleuropa. Vad som händer med detta land återstår att se.
Att förutspå vad som händer i Mellanöstern är inte lätt. Om Israel angrips även i norr så finns det risker för bakslag, då den israeliska armén visat sig vara blekare än många föreställt sig, både vad gäller stridsförmåga, erfarenhet men även underrättelseaktiviteter. Medan arabländerna runtomkring blivit bättre rustade både militärt och ekonomiskt. USA kan förstås hjälpa Israel, men förmodligen utan att sända trupper, blott genom att bomba eller understödja den israeliska armén. Det finns en risk att kriget utvecklar sig till en ren övning i att lägga bombmattor. Och då kommer många civila att dö, vilket redan händer i Gaza, där israelerna fått hård kritik för att bomba kvinnor och barn.
Rent mediemässigt utvecklas det här kriget åt fel håll för Israel, och frågan är om USA vill smutsa ner händerna under ett valår, genom att hjälpa israelerna? Svårt att säga, då några snabba segrar likväl skulle kunna ge Biden en välförtjänt skjuts framåt. Likväl är han gammal och alltmer frånvarande, hans dagar som president är räknade, hur vi än ser på saken. Demokraterna bör ha en ny fräschare kandidat i rockärmen.
Om krigen i Ukraina och Israel inte går enligt Washingtons planer kan likväl en ny front öppnas mot Kina, där Taiwan används som ombud. Här föreligger emellertid en hel del fulspel eftersom de flesta länder faktiskt accepterat den rådande enstatslösningen där Taiwan och Kina ses som olika delar av ett land. Och tiden för att utmana Kina är förmodligen förbi, då landet vuxit sig alltför mäktigt. En bojkott och krigssituation skulle förmodligen skada väst mer än öst, vilket i och för sig inte tidigare hindrat amerikanerna från att fortsätta att elda under grytan. Detta kan bli ännu ett misslyckat krigsäventyr för västvärlden där man tvingas lämna scenen med svansen mellan benen. Kanske hinner plutokraterna ändå sälja tillräckligt många dyra vapen till sina vasaller, en sista gång, innan merparten börjar inse att kejsaren inte bara är naken, utan också galen.
Det var de stora dragen. Och kan vi ens gå över till de mindre detaljerna, utan att veta vem som blir president i USA eller hur BRICS-samarbetet utvecklas, eller vad de nya globala masstrenderna bär med sig? Jag tror vi får nöja oss med detta tills vidare.
