Den postmoderna liberalismen har övergett många av sina kärnområden, ursprungligen en köpmannaideologi med ekonomisk frihet på agendan, som mångt och mycket gick ut på att berika landet och dess invånare. Reformerna resulterade i en enorm ökning i levnadsstandard mellan åren 1850-1950, men har sedan mattats av. Även om våra prylar ständigt förbättras så innebär det inte nödvändigtvis ökad komfort, åtminstone inte i den omfattningen som tidigare teknisk innovation bidrog till.
Liberalismens viktigaste punkter handlar numera om att öka migrationen samt reglera ekonomin utifrån klimathotet. Det mesta verkar handla om de här två frågorna.
Hur viktig är egentligen ökad migration? Är det något vi tjänar på i längden? Att flytta folk kors och tvärs över klotet ger ju uppenbarligen inga glasklara fördelar. Vi har fått kulturkrockar, religiösa kontroverser, ökad kriminalitet, osäkerhet samt en enorm mängd skattepengar som går åt till att underhålla projektet, i form av försörjningsstöd för alla nykomlingar som inte hittar arbete osv. Ändå satsar man fortfarande på ökad migration, de flesta politiska partier verkar vara överens, även om somliga säger annat.
Migrationspolitiken har bidragit till den största omvandlingen av våra samhällen sedan medeltidens folkvandringar, kanske någonsin. Ändå framstår projektet som tafatt och mållöst. Politikerna har inte riktigt förberett infrastruktur, skolor, bostäder, näringsliv etc. Och migrationen bidrar inte till något uppenbart gott för landet som helhet. Medborgarna har aldrig fått en konkret förklaring om varför miljoner människor flyttas till deras land.
Miljöproblemen och de samhälleliga förändringarna i dess spår framstår också som dunkla. Då det mesta av nedsmutsningen i världen inte sker på vår del av jordklotet, utan i Asien. Ändå är det västvärlden som betalar för kalaset i form av enorma bränsleskatter, och fördyrning av allt som kräver olja eller bensin i tillverkning eller frakt. Vi ser också våra stadskärnor förändras, tidigare kunde vi parkera utmed städernas boulevarder, nära till butiker, restauranger och nöjen. Dessa sidoparkeringsplatser har istället förvandlats till cykelbanor, vilket komplicerar trafiken och leder till butiksdöd.
Det har setts som ett delmål att försvåra för bilismen, skapa trafikköer i syfte att få folk att lämna bilen hemma och cykla, gå eller nyttja kollektivtrafik. Samtidigt som bilarna blivit allt bättre och renare. Mycket av bilhatet är omotiverat och förefaller bero på ideologiska låsningar. Vi river också fungerande atomkraftverk, och försöken att ersätta bortfallet med vind- och solenergi resulterar ofta i ökad användning av olja och kol, vilket ju är helt kontraproduktivt sett till miljöfrågan i stort.
Migrationen och klimatskatterna är vår tids stora politiska projekt, som tillsammans förändrar våra samhällen i grunden. Därutöver är det här inga frågor som partierna gått till val på, det handlar inte om några löften till folket, det här är inget som medborgarna bett om, utan det framstår istället som ett elitprojekt vars syften är både svårbegripliga och direkt ologiska. Migrationen och klimatskatterna känns mer som frukterna av ett kungligt dekret, än en folklig förankrad demokratisk process.
Andra viktiga frågor på senare år har varit rättigheter för HBTQ-personer och Ukrainakriget. Men ingen av dem har kommit i närheten av de två toppfrågorna. Vidare, att hjälpa folk i vardagen med trygghet på gator och torg, bättre vård, rimliga pensioner, familjefrågor, sänkt skattebörda osv – sådana ärenden var ytterst viktiga förr om åren, men verkar inte alls vara på modet längre.
Det kan ju inte bara handla om att man tycker synd om folk i fattiga länder – vi kan ju inte ta hand om alla fattiga – då vårt land och dess folk tillhör de minsta på jorden. Och när blev vi så puritanskt självuppoffrande, att vi riskerar våra egna samhällen för att andra ska få det bättre? Och miljöfrågan borde förstås avgöras i de länder där utsläppen sker. Att västerlänningar betalar mer i skatt löser inte nödvändigtvis utsläppsproblem på andra sidan klotet. Ändå anses dessa frågor extremt angelägna, sett till våra politiker och deras gärningar, så finns det inget viktigare. Allt annat offras för att man ska kunna fortsätta med migrationen och miljöskatterna.
