Europas gränser har varit mirakulöst stabila sedan andra världskriget. Med hotet om kärnvapenkrig och fullständig utradering av vår civilisation så har viljan till krig och erövringar inte varit särskilt hög. Vi har sett glimtar av en annan ordning i Jugoslavienkonflikten, och nu på senare tid i Ukraina. Där delar av Donbass samt Krimhalvön sökt sig till den ryska gemenskapen, och deltagit i en långt och blodigt krig mot Kievregimen som försökt hålla landet samman.
Man kan tycka vad man vill om secession, dvs utträde ur en statsbildning, och jag har skrivit om det tidigare. Men detta är realiteten idag, delar av Ukraina kommer att ingå i Ryssland, och ju längre kriget pågår, desto större risk för att flera territorier erövras, i takt med att den ryska specialoperationen förvandlas till en regelrätt ockupationsarmé.
Nu finns det emellertid en viss mättnad även hos den ryska björnen, de kommer förmodligen inte att ockupera västra Ukraina, där det bor få rysktalande personer, och oviljan mot Ryssland är kompakt. Däremot är det inte ett omöjligt scenario att de sydöstra delarna införlivas i Ryssland.
Dessa erövringar kan emellertid destabilisera den Europeiska geopolitiska ordningen. Vi märker redan nu att polackerna suktar efter sina gamla förlorade territorier i öst, och de kan mycket väl hamna under polsk flagg, beroende på hur vindarna blåser. Ryssarna som är mest impopulära i just dessa områden kanske bestämmer sig för att lämna problemet till Polackerna i diplomatiskt utbyte mot något?
Vi har också Ruthenien eller Transkarpatien där det bor en betydande ungersk minoritet samt ruthener som ofta betraktar sig som en egen etnisk grupp inom den slaviska sfären.
Därutöver finns också en historisk chans att bilda ett Stormoldavien av de olika delarna som nu befinner sig bortom skilda gränser. Detta skulle kunna bidra till att Rumänien upplöses. Och om Rumänien upplöses så kommer det att bildas minst tre skilda länder, Vallachien, Moldavien och Transylvanien som historiskt tillhört Ungern och där det också bor etniska ungrare.
Det kan vara så att Ungern går ut som segrare ur denna märkliga konflux. Men vi får inte glömma Tyskland. Om Polen får tillbaka territorier i öster, varför skulle tyskarna inte ha rätt till Pommern och Schlesien, vilka ockuperades av röda armén under andra världskrigets slutskede och därefter införlivades i Polen? Nu låter det som att vi spelar schack, men denna diskussion kan bli verklighet, särskilt om en mer nationalistiskt sinnad regering kommer till makten i Berlin.
Därutöver finns det ytterligare möjliga krav för Polen i Vitryssland, och Tyskland suktar måhända även efter Elsass-Lothringen i Frankrike och Köningsberg i Ryssland, som också tidigare ingått i det Tyska riket. Men dessa krav är inte direkt kopplade till Ukrainakonflikten, men kan likväl blossa upp i en större geopolitisk dispyt.
