Löfven kastade som bekant in handduken igår, något han skulle ha gjort redan från början, eftersom hans rödgröna allians inte har majoritet i kammaren, och där sd dessutom utgör tungan på vågen. Att regera under dylika omständigheter är nog dömt att misslyckas för vänsterblocket.
Istället utlyser han nyval, i ett försök att ändra riksdagsmajoriteten till sin egen fördel. Inte nog med att det är slöseri med skattemedel – närmare bestämt en kvarts miljard av dina och mina pengar – det är också riskabelt.
De rödgröna har visat sig regeringsodugliga och dåliga på att förhandla, väljarna kan straffa dem. Det kan sluta illa för sossarna. De kan bli reducerade till ett 20%-parti, då är det slut med rödgrön blockpolitik i Sverige. De kommer aldrig mer att kunna stödja sig på enbart mp och/eller v. S måste regera tillsammans med flera allianspartier.
Det kan också bli så att sd:s alla nya glada väljare inser allvaret och går tillbaka till sina gamla favoriter, man vill ju inte att Sverige ska hamna i fler regeringskriser.
Och väljarna har precis visat att de är lite småtrötta på alliansen i höstens val, ska det gå bättre i ett extraval? Om eurokrisen blossar upp igen så skulle det kunna spela alliansen i händerna, ty de anses ha koll på statens finanser, vilket skulle avspegla sig på valresultatet. Det spelar också roll vem som blir partiledare. Jag tror möjligen att Batra inte ger det självklara folkliga intryck som många partiledare besitter, hon är lite stel och sammanbiten, här kan det bli problem.
Hur det kommer att gå är omöjligt att sia om, men de flesta spår att sd kommer att få fler väljare, därför borde det ligga i de etablerade partiernas intresse att stoppa extravalet.
Något extraval kan ju inte utlysas förrän den sittande regeringen varit på plats i tre månader, alltså finns det några veckor till att fundera. Och det är förmodligen nu det politiska fulspelet börjar.
I och med att landet befinner sig i en regeringskris så kan partierna ta extraordinära grepp för att rädda landet. Det skulle exempelvis inte förvåna mig om s dumpar mp, vilket avsevärt skulle förenkla något slags blocköverskridande samarbete.
Att alliansen och/eller socialdemokraterna gör upp med sd bakom lyckta och hemliga dörrar är en annan möjlighet. Det är ju inte partierna som bestämmer vilka som sitter i kammaren, utan folket, och då får man snällt samarbeta med de som finns tillhands. Allt för att rädda landet, så att säga.
Frågan är bara av vilket slags köttben man slänger fram till sd – för att få regera i lugn och ro i 4 år? Det kommer ju att landa i någon slags minskning av flyktinginvandringen. Det blir ett spel med procentsatser.
Sammanfattningsvis kan man väl säga att svensk politik börjar mer och mer likna politiken i andra länder. Här på Cypern är det ofta kalabalik inför varje omröstning i parlamentet, det är alltid någon parlamentsledamot som sätter sig på tvären, eller något parti som drar sig ur. Och så blir det omförhandling, ofta flera gånger.
Det är ju det här som är demokrati; lagstiftning ska vara svårt, det är inte hälsosamt att ett parti styr med närmast diktatorisk auktoritet, år efter år. Ett vitalt politiskt liv skapar dessutom engagerade medborgare. Det enda vi behöver nu är lite innehåll i politiken.
