De senaste årens politiska trend har varit neokonservatismen, en ideologi som accepterar fria marknader (till vis del), men belägger medborgarna med undantagslagar, restriktioner och religiös nymoralism. George W Bush är det främsta exemplet, men även Vladimir Putin spelar en liknande melodi. Kinas förutsättningar skiljer sig markant, men även där accepterar man marknadsekonomi, medan den personliga friheten inte står högt i kurs.
Tre av jordens mäktigaste länder har svårt att stava till liberalism, annat än på det ekonomiska planet. Både det kinesesiska och det ryska undret har sin grund i att marknader avregleras och släpps fria. Vi vet att både socialister och konservativa i realiteten saknat en fungerande ekonomisk politik, därför lånas detta in från liberalerna; däremot är det inte lika populärt med andra liberala kärnvärden som yttrandefrihet, demokrati, mänskliga rättigheter etc etc.
Häromdagen slog den amerikanska Högsta domstolen fast att fångar på Guantanamo-lägret har rätt till prövning i domstolar, något som hittills varit förvägrat s k fientliga kombattanter (terrorister). Detta är en bakslag för de undantagslagar som Bush-administrationen klubbade igenom efter 11 september-katastrofen.
I Sverige dras vi med FRA-lagen som ska klubbas igenom på onsdag. Även detta är ett utslag av neokonservativt tankegods; och det märkliga är att både socialdemokrater och borgare köpt konceptet med hull och hår. Vi märkte en värdeförskjutning när Göran Persson närmade sig Israel och stödde kampen mot terrorismen, medan Thomas Bodström började bygga övervakningssamhället.
Alliansen fortsatte på den utstakade vägen, men med lite tur så röstas förslaget ner på onsdag. FRA:s signalspaning är egentligen inte särskilt populär bland liberala riksdagsmän, men lojaliteter och karriärmöjligheter står på spel, och därför väljer många att hålla tyst.
Det har funnits ett missnöje mot västvärldens allmänliberala politik. De neokonservativa har spelat på detta missnöje, de menar att vår liberala grundsyn bidragit till att knarket väller in över gränserna, att brottsligheten ökar, och att vi står inför ett allmänt moraliskt förfall etc. Konservativa politiker spelar alltid på medborgarnas rädsla, och lösningen handlar ofta om att inleda krig mot antingen knarket, brottsligheten, terrorismen el dyl. Dessa storskaliga aktiviteter kostar samhället enorma belopp, men resultatet brukar tyvärr bli det omvända. Narkotika är både billigt och lätt att få tag på, våra städer har inte blivit säkrare och unga arga muslimer söker sig fortfarande till islamisterna. Och receptet brukar bli ännu mer restriktioner, hårdade lagar etc etc.
Den konservativa skrämselpropagandan syftar inte att lokalisera problemen och därefter presentera en lösning, nej, det handlar snarare om att permanenta rädslan. Rädda medborgare går med på vadsomhelst, de lämnar gärna över sina medborgerliga rättigheter, bara de får leva vidare sina liv i relativ trygghet. Rädslan är ett vapen, rädslan är nyckeln till makt. Alla som någonsin öppnat en historiebok vet att rädda medborgare kan sätta världen i brand.
Därför kommer förmodligen Barack Obama att vinna valet i USA, folket har tröttnat på att bli skrämda och lurade till lydnad. Obama visar på ett alternativ, trots sin usla ekonomiska politik och allmänna bristfällighet blir han i det här läget en frälsare. Personligen tror jag att även John McCain avser att ändra USA:s färdriktning, men väljarna kan inte vara helt säkra på det, därför är en röst på förändring en röst på Obama.
Att i det här läget fortsätta att rösta igenom integritets-kränkande lagar är fel väg att gå. Snart har USA en annan president, och med lite tur så skönjer vi neokonservatismens reträtt.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, konservatism, neokonservatism, FRA, avlyssning, yttre hot
