Naturen vill att vi ska bli tandlösa och dö när vi är 50 år. Naturen har otaliga bakterier, virus, kvalster, insekter, skadedjur som den skickar på oss. Den hemsöker oss med årstidens växlingar, kyla, regn, hagel, storm och snö.
Naturen skonar oss inte. Det finns blott en handfull platser i världen människan skulle utstå utan tak över huvudet och uppvärmning. Större delen av jorden är ogästvänlig för oss, hav, öknar, tundra, sankmarker, is och berg.
Naturen tvingar oss att kämpa för vår överlevnad. Det är blott ett fåtal växter på jorden som är ätliga och näringsrika för oss. Vi odlar dem under svåra omständigheter, och måste tillika skydda skörden från vädrets makter och skadedjur.
Hela vår existens under hundratusentals år har varit en kamp mot naturen. Men genom vår kunskap, vår erfarenhet så har vi lyckats bemästra vildmarkerna och många av oss har överlevt och lyckats föra våra gener vidare.
Människan är ett förunderligt väsen. Vi har en medvetenhet, vi har insikt om oss själva och vår existens. Vi har en fantastisk hjärna och vi kan skapa saker, bygga, utveckla, konstruera och manipulera omvärlden så att den passar oss bättre. Vi har fortfarande inte träffat vår like. Vi kanske till och med är ensamma i universum, eller åtminstone i vårt hörn av galaxen.
Tillsvidare är människan ensam i sitt slag, och naturen får känna sig besegrad, åtminstone för stunden. Människans äventyr kommer förmodligen en dag att fortsätta på andra världar och platser i universum. Och även under mörka tider och prövande samhällsklimat får vi aldrig glömma hur fantastiska och enastående unika vi är.
