Sveriges officiella nationaldag (sedan 1983) är 6 juni, årsdagen för Gustav Vasas val till Sveriges konung 1523 och för antagandet av 1809 års författning (1974 års regeringsform antogs också 6 juni). Dessförinnan var 6 juni inofficiell nationaldag i egenskap av Svenska flaggans dag (instiftad 1916). Från och med 2005 är 6 juni helgdag i Sverige. Källa NE.se
Tyvärr så utnyttjar både extremnationalister och kommunister dagen till att skapa uppståndelse, sprida sina vämjeliga budskap och för att slåss. Tunnelbanestationerna Fridhemsplan och S:t Eriksplan var avstängda pga risk för eventuella kravaller. Senare läste jag att ca 300 vänsteraktivister forslats bort. Inte särskilt uppfriskande att höra när man är ute med barnen ett stenkast från de berörda platserna. Tydligen hade extremnationalisterna fått tillåtelse att demonstrera på Kungsholmen. Varför, kan man fråga sig? Det var ingen som frågade mig, jag som trots allt bor här, och berörs av det som sker i grannskapet. Extremnationalisternas värderingar ligger långt ifrån det öppna samhälle vi försöker bevara; de är ett hot mot yttrandefriheten. Ändå får de i yttrandefrihetens namn tillåtelse att demonstrera.
Nationaldagsfirandet bör vara en folkfest där man hedrar landet vi bor i, utan att dividera om raser, ättelinjer och vilka som ska få flytta hit etc. Vifta med flaggan, fram med grillen, öppna lite rosévin och var glad! Som det ser ut nu, vågar man knappt gå utanför dörren den 6:e juni.
Bilarna går allt snabbare, flygplanen blir allt fler, folk reser som aldrig förr; snart kommer den första människan att sätta sin fot på Mars. Att det samtidigt finns folk som ifrågasätter att någon flyttar från ett land till ett annat är för mig obegripligt.
