Kvinnor och arbetare är den misslyckade migrationspolitikens största offer


Kvinnor och arbetare är den misslyckade migrationspolitikens största offer 1Den misslyckade migrationspolitiken påbörjades redan på 1990-talet, och kännetecknas av två stora misstag, dels volymerna och dels kontrollerna av vilka som tas emot.

Om vi börjar med volymerna så krävs det inget statistiskt geni för att inse att en stor befolkningsökning också kräver stor utbyggnad av infrastrukturen, vård, skolor, rättsväsende, bostäder etc. Detta har inte beaktats eller planlagts. I själva verket är det dyrt, tidskrävande och byråkratiskt påfrestande att bygga nytt i Sverige. Migrationspolitiken vilar på en slags önskedröm att att infrastrukturen ska räcka till alla, trots att befolkningen ökat med ungefär 2 milj pga framförallt invandring sedan 1990-talet.

Flyktingpolitiken blottar en anmärkningsvärd ansvarslöshet hos makthavarna. Det pratas ofta om naivitet och kanske även dumhet, men det kan givetvis också röra sig om medveten oaktsamhet. Och jag skulle inte bli förvånad om krav på utredningar, rättegångar och straff i framtiden reses gentemot våra makthavare.

Därefter bör vi också fundera på vilka som släpps in i landet, och av vilka skäl. Flertalet av migranterna uppfyller inte FN:s strikta flyktingdefinition, de är egentligen ekonomiska migranter, fast de tas emot som personer med flyktingliknande skäl och behandlas som riktiga flyktingar. De försörjs inledningsvis av skattemedel, och många har därefter svårt att hitta arbete, och fortsätter att leva av skattemedel under långa tider. En orättvis och ohållbar situation som i förlängningen skapar ett hårt uppdelat klassamhälle. Därutöver finns det anledning att misstänka att kriminella samt krigsförbrytare också släppts in, beroende på bristfälliga kontroller.

Folk som vill prova lyckan i Sverige bör tas emot som arbetskraftsinvandrare med krav på försörjning, och inte som flyktingar. Det är enbart kvotflyktingarna via UNHCR som uppfyller de verkliga flyktingkraven, och de utgör knappt 2000 personer om året. Resten borde ha en annan status och en helt annan handläggningsform.

I länder med stor invandring som USA, Australien etc, så har man ofta ett s.k green-card-system, där invandrare får ansöka på sina meriter, och därefter ev. välkomnas som arbetskraftsinvandrare. Detta borde Sverige också införa, samt sänka asylinvandringen till ett minimum tills problematiken är utredd och en ny migrationspolitik kan lanseras.

Vi har under senare tid sett att den grova kriminaliteten sprider sig. Medborgarnas personliga säkerhet är i fara. Rån, inbrott, bombdåd, våldtäkter och butiksrån ökar. Framförallt är det i särskilt utsatta invandrartäta områden som detta utspelar sig, men dessa områden breder ut sig och knaprar in på omkringliggande regioner.

Det är kvinnorna – vars säkerhet försvagats – som är de största förlorarna, samt vanliga hederliga arbetare och butiksägare som bor i de utsatta områdena, eller i närheten.

Och det är ju en märklig utveckling som styrs och bejakas av socialdemokraterna, ett feminist- och arbetarparti, som gått till val på att värna just dessa grupper. Inte nog med att de totalt misslyckats, de har drivit en politik som till och med skadat deras kärnväljare.


Missa inget!

En sammanfattning av veckans artiklar skickas till din inkorg, varje måndag.