Den liberale debattören Johan Norberg polemiserar mot begreppet no-go-zoner i dagens Metro, och vill tona ner det hela. Det är enligt honom mest hatsajter och andra obskyra samlingsplatser där dylikt debatteras, och det ger näring till främlingsfientliga krafter.
Jag undrar vad det är som gör att en specifik ambulansförare i ett specifikt ögonblick, vid en utryckning till en specifik bostadsadress INTE vill åka dit utan polisbeskydd?
Det måste ju finnas en lista eller muntliga uppgifter som de går efter. Och polisen medger själva att det finns ca 55 problemområden i landet, som jag skrev om i mitt förra inlägg, där det finns länkar till olika källor.
Vad är det som gör att vi vanliga människor, med helt vanliga åsikter, som är FÖR invandring och mångkultur inte kan diskutera dylika frågor?
Antingen är man för eller emot, och däremellan finns inga nyanser eller skiftningar. Debatten känns helt låst. Det finns inget att debattera. Trots att det står en jättelik elefant i rummet, som bokstavligen trycker alla andra utmed väggarna, så stor är den.
Man ska inte skjuta på sin egen general. Jag gillar Johan Norbergs åsikter väldigt mycket. Trist att han inte vågar att vända och vrida på migrationsdebatten lika mycket som andra frågor och debattämnen. Trist att denne liberale gigant faller till föga.
Sorry, Johan, det finns 55 problemområden i Sverige. Det är polisen själva som sagt det. Hur illa det i verkligheten är kan vi diskutera. Det är verkligen inte läge att lägga locket på och gömma huvudet i sanden. Cirkulera, här finns inget att se. Och där fick SD 674 nya anhängare till…
