I ett samhälle som tidigare hyllade progressivism och radikalism är det numera svårt att vara radikal. Det går knappt inom politiken där det råder någon slags vänsterkonformism, samma sak inom filosofi och samhällsvetenskap, där nya idéer tvingas passera ett filter av diverse klimat- och identitetsideologier. Avvikande tankar placeras ofta utanför spelplanen och rubriceras som icke-inkluderande, fobiska, värdegrundsavvikande, konspiratoriska osv.
Det enda område där viss progressivism tillåts är inom sexualitetens sfär. Och vi ser märkliga beteenden som flirtar med pedofili och sexualisering av minderåriga. Jag syftar bland annat på anklagelserna mot modeföretaget Balanciaga, men även på det allt rikligare utbudet av transpersoner som ska läsa sagor för barn i skolor och bibliotek, för att ta några exempel. Allt detta ingår i en större trend av att sexualisera det offentliga rummet, där ekivoka parader tar allt större plats och blir mer utlevande, samtidigt som detta och liknade saker normaliseras i media och i den allmänna debatten.
Likväl har minoriteter och allehanda avvikare vunnit sina friheter och rättigheter för många år sedan. Som vanligt så repeterar vänstern sin aktivism, gång på gång. Deras kamp för rättvisa tar sig allt mer underliga former, då rättvisa redan uppnåtts så många gånger förut. Nu gäller det att hitta allt fler marginaliserade grupper och företeelser, eller inskeppa dem, för att kunna fortsätta den meningslösa och allt mer urartade kampen.
Dagens aktivism kan handla om att kasta färg på konstverk, limma fast sig på stolpar för att störa tillställningar och evenemang, eller att försöka blockera trafiken under rusningstid i storstäderna. Ibland kan det handla om ren vandalism, våld och förstörelse som under BLM-kravallerna, som vänstern tyckte var ”mestadels fredliga demonstrationer”. Och i konstvärlden ser vi allt mer blod, äckel och sexualisering av barn. Det var länge sedan konst skapades för att hylla det vackra, sköna och eviga. Istället handlar det om att fullborda det fula, motbjudande och det flyktliga.
Ursprungligen handlade radikalism och progressivism om att förmedla visioner och måla upp en förmodat bättre verklighet. Och det förelåg tillika en intellektuell och själslig utmaning bakom dylika projekt. Men numera har verksamheten degraderats till en aggressiv djurisk drift där man blott utmanar, fördärvar och väcker äckelkänslor. Och vi påminns ständigt om att ondskan inte kan skapa något eget, utan blott pervertera goda människors verk.
