Det är få partier idag som vill sänka skatterna och minska statens befogenheter. Tvärtom så ökar antalet lagar och regleringar numera, framförallt via EU, och skatterna höjs av den röd-gröna regeringen. Vi går alltså mot ett samhälle som är alltmer ofritt. Och den stora frågan som är på allas läppar handlar om invandring, jag kommer att återkomma till detta i andra artiklar.
Alliansen verkar för stunden ha övergivit sin allmänna attityd gentemot skattesänkningar och privatiseringar. Ibland förefaller de blott vara en del av socialdemokratiska rörelsen. Och det är en stor skillnad mot början av 1990-talet då man i större utsträckning arbetade för frihetliga mål, och påverkade Sverige i mer frihetlig inriktning. Det var då friskolorna uppstod, samt avregleringar av radio, TV, energi och telekom. Även socialdemokraterna hade del i denna utveckling.
Den nya nationella rörelsen, med SD i spetsen har i grund och botten samma syn på ekonomi som socialdemokrater och alliansen. De är beredda att höja skatterna om de anser sig behöva. Det finns ingen grundläggande respekt för frihet och ägande.
En röst på de etablerade partierna kan vara bortkastad för en frihetligt sinnad person. Vi har visserligen det klassiskt liberala partiet, som är ett litet parti utanför riksdagen. Deras partiprogram ser inte ut att ha varit uppdaterat på 10 år, men enligt uppgift så kan det snart blåsas liv i rörelsen. Att ha ett litet frihetligt parti i riksdagen skulle absolut underlätta engagemanget och möjligheten att påverka landet i frihetlig riktning.
På det personliga planet kan vi påverka samhället i frihetlig riktning genom att starta egna företag, ta makten över våra liv och vår ekonomi. Detta urholkar den klassiska socialdemokratiska arbetsmarknaden med arbetstagare och arbetsgivare och kollektivavtal. Det är alltid lättare att överbeskatta och kontrollera någon som befinner sig inne i systemet, än någon som befinner sig utanför och driver eget företag.
Vi kan också driva och engagera oss i företag som ersätter de statliga funktionerna. Om sjukhusen är dåliga och har långa köer, starta helprivata sjukhus och vårdcentraler, samt sjukvårdsförsäkringsbolag. Privata vakt- och säkerhetsbolag kan också behövas, samt privata skolor, privata lärare, läxläsningshjälp mm, och i slutänden helprivata gymnasier och universitet. Marknaden för pensionsförsäkringar kommer förmodligen också att växa, då staten i mindre utsträckning axlar sin roll. Och även försäkringar mot bortfall i arbetet, sjukdom, föräldraförsäkringar, privat a-kassa mm. Listan kan göras lång. Notera att det inte alltid varit staten som tillhandahållit dessa tjänster historiskt sett, fackföreningar, kooperativ och privata företag är i allra högsta grad naturliga inslag i den sociala sektorn.
Med allt detta på plats, vem behöver en stor allomfattande och högt beskattande statsmakt? Civilsamhället och medborgarna har tagit över.
