Jag röstade för EG, en sammanslutning av ett antal europeiska stater med frihandelsavtal och fri rörlighet mellan gränserna. EU är något helt annat, med ett gemensamt parlament, som mer eller mindre ersätter våra valda ledare och toppstyr våra länder och regioner.
Insynen i lagstiftningsprocessen är undermålig, och medborgarnas intresse för vad som händer i Bryssel är minimalt, med andra ord har vi ett stort demokratiskt underskott. Och den fria handeln och rörligheten blir det allt sämre ställt med.
Den gemensamma valutan visade sig bli ett fiasko, med olika ekonomier och kulturer gick det inte att bära upp euron. I vanliga fall finns det EN centralbank och en finanspolitik, nu har vi 27 olika länder som drar åt olika håll.
Mot bakgrund av detta är krisen i Grekland kanske inte så märklig, och vi har fler länder som står på tur, Spanien, Portugal, Irland, Italien och kanske till och med Frankrike, vars statsfinanser knappast är en solskenshistoria.
Valet i Grekland blev ett missnöjesval, folket röstade mot EU och euron. De stora partierna fick inget eget mandat, och risken att landet lämnar valutasamarbetet ökar för varje dag som går.
Med en egen valuta kan man devalvera, och på så sätt öka export och turistnäring, och till slut komma ur krisen. Med euron blir det svårare, det är bara att vänta på nästa räddningspaket.
Det bekvämaste alternativet är måhända att behålla euron, men vill man nå stabilitet på längre sikt kanske det är bättre att ta en stenhård smäll och sedan resa sig upp, istället för att ta emot massor av smällar hela tiden medan man ligger på marken.
Kanske är det valet i Grekland som sätter spiken i kistan för EU-projektet, och då har grekerna gjort oss en välgärning, ty vem vill bo i en superstat utan insyn i vad som bestäms och beslutas? Med en politik som utgår ifrån makthavarna och inte från folket? Och värst av allt, vem har egentligen beslutat om EU:s utveckling? Vem driver saken? Och vart är vi på väg?
