Tyskland släcker i dagarna ner sina sista reaktorer och satsar istället på kolkraft. Skiftet är ett resultat av påtryckningar från tyska miljöpartister. Man kan ifrågasätta det logiska i detta, då kärnenergi är extremt rent om man jämför med kol. Det finns också stora möjligheter till utveckling och förbättring av kärnenergin, medan kolkraftverken förvisso utrustas med allt bättre filter, men snusket som fastnar i filtren måste ju tömmas någonstans. Resterna är dessutom ofta radioaktiva, som ett ödets ironi.
Frankrike däremot verkar inte ha samma planer på avveckling av kärnkraften. Macron har tagit på sig ledartröjan, och menar att Europa har möjlighet att bli en tredje supermakt, och att man inte borde stötta USA i deras kommande proxy-krig mellan Taiwan och Kina. Europa borde bli mer självständigt.
Att Macron blott räknar till tre stormakter är tillika roande, det implicerar att åtminstone en av dagens stormakter går under. I realiteten kanske vi får fler stormakter än så.
Detta nya kraftfulla Europa ska alltså ledas av Frankrike. Även om Tyskland sedan länge varit den industriella och ekonomiska motorn. Fast kanske inte längre, när energin blir dyrare i och med att kärnkraften läggs ner?
Billig energi är oerhört viktigt för utvecklade länder, och det blir allt viktigare eftersom kriget i Ukraina har avslöjat den västerländska industrins svagheter, där ryssar och kineser överträffar oss i produktionen av granater, missiler osv. Och moderna krig är beroende av resurser och storskalig tillverkning, något som västvärlden inte längre är kapabel till, eftersom fabrikerna har flyttat till Sydostasien.
Frankrike är inte en lika kuvad nation som Tyskland. Amerikanska militärbaser har funnits i Tyskland sedan andra världskriget, och det är en öppen fråga huruvida landet är ockuperat av USA, eller en partner. Samtidigt så dras Frankrike med en del interna problem, folkliga uppror och migrantkris, samt alla andra svåra frågor som västländerna dras med, inflation, ekonomisk kris, åtstramningar etc.
Min gissning, som jag gått omkring och funderat på en längre tid, är att de större europeiska staterna kommer att hoppa av EU-projektet en efter en. När den trånga kostymen inte längre passar så kommer de att tröttna. Varför skulle Tyskland eller Frankrike lyssna på de mindre länderna? Och Storbritannien har ju redan lämnat.
Det finns ett scenario där de gamla öststaterna och eventuellt några länder till blir kvar. Som ett återuppväckt Habsburgskt välde. Och det råder ju ett slags maktvakuum i dessa regioner. Länder eller pusselbitar som skulle kunna läggs ihop till något större. De har en annan syn på tung industri och energi, och de delar alla den Centraleuropeiska kulturen i någon mån, samt att de strävar efter en mer traditionell konservativ tillvaro, alltmer ointresserade av det degenererade väst.
Så, Paris, eller Wien, Budapest? För några år sedan hade jag lagt till Warszawa, men de verkar alltför intresserade av att lägga sig i Ukrainakriget, och det kan bli ödesdigert för polackerna. Däremot så tror jag att Norditalien och södra Tyskland skulle vara bekväma med en Centraleuropeisk allians. Regioner blir allt viktigare i tider av nationellt förfall. Det nya Europa kan ta en oväntad skepnad, och det är långtifrån säkert att Frankrike blir dess självklara ledare.
