Alexander Dugin intervjuas i DN. Den ryske professorn från Moskva anses vara chefsideologen bakom Putin, och en av upphovsmännen till Rysslands nygamla auktoritära tankegångar.
Liksom Putin tycker han att upplösningen av Sovjetunionen var en av vår tids största geopolitiska katastrofer. Han menar vidare att västvärldens liberalism inte fungerade i Ryssland. Samt att årets eurovisons-schlager-vinnare Conchita Wurst är en vederstyggelse. Dugin förespråkar en traditionell värdegrund med familjen i fokus.
Låt oss bena upp saker och ting. Om vi börjar med upplösningen av Sovjetimperiet så är det nog många västerlänningar som undrar vad Ryssarna egentligen gnäller om? Ryssland är världens största land till ytan med massor av upptäckta och oupptäckta naturtillgångar, att några regioner knoppades av i början av 1990-talet märks knappt i våra ögon.
Att Baltikum valde att lämna imperiet är inte så märkligt, de har tidigare varit suveräna statsbildningar och har mer gemensamt med Väst-, och Centraleuropa. Och Kazakstan och länderna däromkring har givetvis en egen historia långt bort från Moskvas vakande öga. Detsamma gäller Kaukasus.
De största förlusterna var kanske Ukraina och Vitryssland. Länder som ligger närmare de ryska kärnområdena, och där den ryska kulturen är starkare. Även här har vi emellertid en del kulturella särdrag då de västra regionerna tillhört Polsk-Litauiska samväldet, Polen och Österrike Ungern. Även här finns mer av den centraleuropeiska traditionen.
När spanjorer, britter och fransmän reste västerut och koloniserade Amerika, så färdades Ryssarna österut och lade under sig stora delar av Asien. Det ryska kärnområdet ligger emellertid i Europa, och är starkt sammanvävt med Vitryssland och Ukraina. Därför är Ukraina en öm tå.
Låt oss gå vidare. Talet om att den västerländska liberalismen inte skulle fungera i Ryssland känns mest som en svepande undanflykt. Den ryska s.k liberalismen inföll under Jeltsin på 1990-talet. Att man slumpar bort statliga företag till en handfull oligarker, medan landet och folket förfaller – är knappast ett utslag av liberalism. Vi brukar snarare kalla det för kleptokrati eller koperativism, där staten och näringslivet samarbetar och berikar varandra. Och det är klart att en dylik samhällssituation inte är önskvärd i det långa loppet.
Att familjen och traditionella värden bör hållas högt är inte heller något nytt. Vi hör samma sak från radikala islamister och nykonservativa amerikaner. Nykonservatismen är här för att stanna, åtminstone ett litet tag till.
Den ryska varianten kallas för eurasianism, som anses vara en slags fjärde ideologi, bortom fascism, kommunism och liberalism. Det här kan ju ge vilken idéhistoriker som helst gråa hår, låt oss nöja oss med att Dugins idévärld inte är helt stringent.
Konservatismen har under historiens gång visat sig vara ett funktionellt sätt att hålla folk i schack. Ledarna pekar ut vad som är rätt och fel, ofta med religiösa och nationalromantiska förtecken. Ofta kan man enas kring en gemensam fiende. Rädslan, oavsett om den härstammar från terrorister, islamister eller västerländsk dekadens skapar dessutom en känsla av tillhörighet. Det är vi mot dem.
Medan det självutnämnda ledarskapet åker runt i världen på kosmopolitiskt manér, struntar i reglerna själva och lever som de vill. Konservatismen är på detta vis ingen utmejslad ideologi, utan en gigantisk propagandaapparat avsedd att skänka makt åt de redan mäktiga.
Att den skäggiga damen Conchita Wurst vinner Eurovisionsschlagerfestivalen verkar också vara en öm tå för ideologerna i Moskva. Frågan är om dylika sångtävlingar är särskilt viktiga? Att män klär ut sig till kvinnor och vice versa är knappast något nytt, och inte heller intressant.
Vad som är dekadent och dålig smak är dessutom väldigt subjektivt. Det finns många som nog skulle påstå att de nyrika ryssar vi ser runt om i Europa är mer vulgära än den österrikiska schlagerstjärnan. Eller inte. Det är en smaksak.
Under 1900-talet har det gått illa för auktoritära regimer, särskilt illa för deras undersåtar. Det finns egentligen inget som säger att det kommer att gå bättre denna gång.
