Vi har sett det det flera gånger, när folket röstar fel eller beter sig irrationellt. Som när irländarna inte röstade för EU-fördraget, utan fick rösta en gång till så att det skulle bli rätt. När det amerikanska folket röstade fel och gav Trump makten, eller när de röstade för Brexit i Storbritannien.
Dessutom har väl hela Centraleuropa röstat fel? Polen, Ungern, Slovakien och Tjeckien har satt mörkermän till makten, som sakta smular sönder det fria ordet och folkstyret. På samma sätt som svart är vitt, och krig är fred. Och anledningen till att kvinnor i väst inte längre är säkra i det offentliga rummet, men fortsatt fria och säkra i öst?
Till råga på allt börjar det folkliga missnöjet att manifesteras även ute på gator och torg. De franska gula västarna utmanade politiker och etablissemang, liksom de stora massorna vid Kapitolium i Washington i samband med valet, eller valfusket, beroende på vilka glasögon vi har på oss. Och nu ser vi protester runt om i världen mot Corona-nedstängningar och medveten ekonomisk destruktion.
Håll dig väl med folket, sade Machiavelli i sin handbok till blivande furstar. En ledare kan förstås fraternisera överklassen och sina likar, men utan folkets gunst blir han blott en förtryckare och världsfrånvänd despot. Överklassen har alltid fruktat folkets vrede, ty massans kraft kan avsätta en enväldig härskare, oavsett hur rik och välbeväpnad han är. Ett missnöjt folk kan övertala soldater, poliser och vakter, ty i slutänden är de också en del av folket. De är få som har tillträde till elfenbenstornet.
När det liberala demokratiska systemet föddes i början av det förra sekelskiftet så trodde vi att allt detta var över. Folkets makt var permanentat och för evigt beseglat. Ack så fel vi hade. Istället föddes den nya politikerklassen (eller så var det samma skara, klädda i nya kostymer, vem vet?) och väljarna insåg snart att oavsett vilka partier de röstade på så fortsatte färden i en viss riktning, en utstakad kurs som blev alltmer extrem.
Döm om den maktlöshet folket upplever i ett demokratisk system som inte längre lyssnar. Där all makt utgår ifrån folket, men media, akademier och politiker går emot dem, kallar dem värdelösa och beskriver dem som fiender. Folket (för de som undrar vilka de är) utgörs påfallande ofta av arbetare och små- och medelstora företagare i det privata näringslivet; de är skattebetalare, samhällsbärare, och tillika försörjare av politiker, offentliganställda och bidragstagare.
De förment folkvalda har byggt ett sinnrikt system där betrodda journalister, akademiker och svågerkapitalister håller planen fri från avvikande spelare. Men systemet verkar påtagligt skört inför massdemonstrationer och storskaligt folkligt missnöje. Kanske blir det dylika protester som fäller de falska profeterna? Eller kommer vi att se västvärldens motsvarighet till Himmelska fridens torg?
