Flera länder fördömer nu Wikileaks publicering av ambassadkorrespondensen, där amerikanska diplomater använder nedvärderande språk om politiker, länder och regeringar, samt lägger sig i andra länders förehavanden.
Frankrikes president Sarkozy menar att publiceringen är ”den ultimata nivån av oansvarighet”. Trots att han själv förekommer i dokumenten som ”kejsaren utan kläder”.
Kanske är det Wikileaks fel att USA:s diplomater beter sig som snorungar? Kanske är det wikileaksgrundaren Julian Assange själv som suttit och författat det hela i syfte att reta upp just Sarkozy och hans ryggdunkande politikerpolare?
Det borde vara fler västerländska politiker som fördömer de amerikanska diplomaterna som inte kan hålla tungan och fingrarna i styr – eller ifrågasätter Hillary Clinton som i egenskap av utrikesminister är ytterst ansvarig.
Politikerna vill helst att medierna ägnar sig åt den mjuka politiskt tillrättalagda kritiken som vi är vana vid, och inte publicera kontroversiellt material som kan väcka anstöt.
Pressfrihet och meddelarfrihet är tydligen något som man mest visar upp vid jämförelser med diktaturer – se så bra vi är! Men när det verkligen gäller då är dessa viktiga frihetliga principer inget värda.
Machiavelli menade att det var viktigare för en god ledare att hålla sig väl med folket än med aristokratin. Den bästa fästning en furste kan skaffa sig är folkets kärlek.
Trots att vi lever i en långt mer harmonisk och demokratisk era än Machiavelli, så lyckas våra ledare knappast vinna våra hjärtan, de lyckas knappt fånga vår uppmärksamhet, förutom med sina misstag, tabbar och skandaler.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, Wikileaks, cablegate, pressfrihet, meddelarfrihet
