Jag blev inbjuden till en allmän politisk debattgrupp på Facebook. Varför inte? Jag gick med. Det är väl hyfsat oskyldigt att dela med sig av sina eventuella visdomar till sina fränder, tänkte jag. Och kanske kan man lära sig något.
Fast det var värre än jag befarade. Två inlägg fastnade i mitt medvetande. En person som postade bilder från ett koncentrationsläger, och menade att om folk röstade på populist- och nationalistpartier i EU-valet så skulle vi få ett nytt Tredje rike. Och en annan person som postade bilder på Greta Thunberg, och menade att vi måste rädda planeten, och att denna Greta startat en global rörelse som vi alla borde haka på, eller förhålla oss till.
Jag blir alltid irriterad över att merparten av alla debatter på internet bär till Tredje riket. Kan folk inte bara sluta? Om man finner att något parti är främlingsfientligt el dyl, bemöt dem i sak, prata, försök inte att skrämma folk med nazister. Det är en viss skillnad på att debattera och att skrämma. Och jag trodde att det var en debattgrupp. Och inte en skrämselgrupp.
Detsamma gäller det så kallade klimatet. Den svenska tonårsflickan med flätorna har gjort stor succé inom klimatkretsar världen över, och det utan att komma med en enda idé om hur vi ska bemöta den eventuella krisen, utan det handlar om att politikerna måste vakna och göra något. Göra vadå, undrar man? Sverige är världens renaste land, våra industrier är rena och vi återvinner 99% av våra sopor. Kanske om vi återvinner 99.5% – så räddar vi världen? Kanske inte?
När det finns så mycket att prata om, fusion, den nya generationens kärnkraft eller thorium-kraftverk. Bilar som drivs av vätgas, metanol, ny batteriteknik etc. Desalineringsanläggningar för havsvatten, att bevattna öknar, plantera miljoner träd världen över. Nej, vi ska gnälla och be politikerna göra något. Är inte detta höjden av självförakt? Det är ungefär som att gå till kungen på medeltiden och be honom om bättre väder.
Nej, jag är varken intresserad av hysteri och skrämselpropaganda. Det vore mycket mer intressant att debattera saker, sådär som man gjorde förr i tiden. Jag säger något, någon annan säger något, och tillsammans kanske vi lär oss något – utan att blanda in varken Hitler eller Klimatet.
