Många tror att konflikten i Mellanöstern, framförallt mellan Israel och Palestina är världens största och viktigaste krigshärd. Och att en lösning skulle kunna skapa storskalig fred i regionen.
Då har man glömt kriget i Kongo 1998-2003, som tagit 5 miljoner liv, involverat trupper från nio nationer på ett slagfält stort som Västeuropa. Konflikten fortsätter dessutom än idag regionalt.
Om detta skriver våra journalister inte mycket. Man struntar i konflikter som man inte förstår, eller där det inte finns tydliga ”onda och goda”. Ofta försöker man förklara Afrikas krig som kaotiskt etniskt våld, när de lokala krigsherrarna och deras följen mest påminner om maffians välorganiserade brottslighet.
Läs mer om bortglömda, bortgallrade konflikter, missvisande rapportering av krig och terrorism på SvD Brännpunkt, av Håkan Lindgren. En utmärkt artikel.
På grund av allt medieutrymme som ägnats åt kriget mot terrorismen är det lätt att tro att terrorismen har ökat dramatiskt, men någon sådan ökning låter sig inte urskiljas, skriver Hawkins. Antalet terrorattacker är lägre än på 80-talet, om än större än under 90-talet, en ökning som främst beror på händelser i Irak, Mellanöstern och Sydasien. Terroristattacker i resten av världen har ”minskat avsevärt sedan kalla krigets slut”. Hawkins är betydligt mer oroad över ”global warlordism” – lokala krigsherrar som försörjer sig på plundring och korruption har blivit ett växande problem, karaktäristiskt för vår tid.
